Lunchbio på Filmhuset

Kultur


Foto från Istället för abrakadabra: David Grehn

Svenska Filminstitutet bjuder för andra gången in till tio veckors gratis lunchbiovisning. Varje onsdag, med start imorgon, kommer en svensk kortfilm loopas under två timmar i Filmhusets Bio Maurtiz.

Vårens program är en blandning av gamla, nya, internationella och nationella succéer. Först ut är Patrik Eklunds Oscarsnominerade Istället för abrakadabra från 2008. Jag ringde upp Theo Tsappos, projektansvarig för Lunchbiovisningarna.

Theo, berätta lite om lunchbio?
– Vi vill tillgängliggöra svensk kortfilm för alla. I höstas kom 150 personer på premiärvisningen och runt 100 de andra visningarna. Det kanske låter lite, men det är ganska bra för en första säsong. Den aktuella filmen kommer loopas i två timmar och alltså visas åtta gånger i rad.

Hur står sig svensk kortfilm internationellt?
– Väldigt bra. Svensk kortfilm har varit het under flera år nu. För att nämna några exempel så var morgondagens film, Patrik Eklunds Istället för abrakadabra, Oscarsnominerad 2008, Mats Olof Olssons Min morbror tyckte mycket om gult vann pris för bästa kortfilm i Berlin 2008 och både Lisa James Larssons Små barn stora ord samt Ruben Östlunds Händelse vid bank blev EFA-nominerade 2011.

Får man äta i salongen?
– Ja. Kanske inte en hel bricka mat. Men mackor och dricka är helt okej.

Vilken film bör man inte missa?
– Ingen såklart! Men startfilmen är en riktigt pärla, liksom Birgitta Janssons lerdocksanimerade Semesterhemmet som visas 11 april och Jan Troells så kallade ”skojfilmer” som visas 7 mars. Troells filmer kom förra året och är gjorda med hans privata kamera. De ger en inblick i Troells egna blick.


Schema: www.sfi.se/lunchbio

Tid: Varje onsdag 22 februari – 25 april, 11.30-13.30

Plats: Bio Mauritz, Filmhuset, Borgvägen 1 Stockholm 


Foto från Birgitta Janssons Semesterhemmet.

 

/Emelie Lindblom Carlsson

Dagens sluta röka-tips: designa en askkopp!

Design & Arkitektur

För två veckor sedan var det möbelmässa i Stockholm. Som ansvarig för Icons designbevakning passade jag på att fira detta med att få halsfluss och 39 graders feber, vilket fick till följd att jag missade mässan för första gången sedan 2006.

Som tur är kan man tillgodose det mesta på nätet, och från sjuksängen har jag lyckats hitta flera originella alster som presenterades under designveckan.

En av de mest spännande inslagen kommer från svenska uppstickarföretaget DFTS Factory, som börjat samarbeta med den legendariska holländska formgivaren Richard Hutten. För svenskarna har Hutten designat en produkt som lyckas med konststycket att vara både politiskt korrekt och inkorrekt på samma gång. För vad kan kännas mer otidsenligt än att år 2012 presentera en nydesignad askkopp!

Tvisten? Hutten själv tänker fimpa sin sista cigarett i The Last Ashtray.

– Jag hoppas fler kommer följa mitt exempel. Och när du sedan inte kan använda den som en askkopp, så hittar du flera andra användningsområden, samtidigt som den påminner dig om ditt kloka beslut, berättar Hutten, som tipsar om att det går utmärkt att använda den vågiga skålen till att förvara kryddor och andra middagstillbehör i.

Läs mer: www.dftsfactory.se

Konrad Olsson

Kvinnan som ska rädda världsekonomin

Samhälle

Det finns många namn på Icons ”personer vi vill porträttera”-lista. Min personliga favorit är jordens just nu hårdast arbetande person – IMF-chefen Christine Lagarde. Lagarde tog i somras tog över den Internationella valutafonden efter Dominic Strauss-Kahn, och funkar bra som måttstock till oss som tycker att vi har det stressigt på jobbet. Newsweek skrev ett fantastiskt porträtt på Lagarde för ett par veckor sedan och där får man lära känna henne som ”sanningssägaren” som inte räds att ta till ord som ”1930s moment” och ”telling truth is our job”, men också som chefen som styr med hjälp av lyhördhet, samarbete, förståelse och tydlighet.

Ett smakprov från artikeln:
”I am told my management style is more inclusive,” says Lagarde. It has to do with forming a team’s view, having a consensual approach, “‘wasting time’ on occasion” to build consensus so that “you will not need to waste it in convincing people to implement.”

“Even if it means not appearing as decisive—you know, ‘This is my way or the highway’—I don’t work that way,” says Lagarde. “At the end of the day we have to reach a compromise and a common platform, but I think it has to include as many people as possible.” She pauses for a second. “I leave aside the bastards, because that’s one thing that I don’t compromise with: people who lie, people who cheat, people who are not with the group and behave like parasites. That, I can’t stand.”

/Peter Smirnakos

När allt var Okej

Media

Som den nostalgiker och tidskriftsfanatiker jag ändå är, blir jag fullständigt knockad av K Specials dokumentär om tidningen Okej.
Hans Hatwig, den tyske tidningsmakaren, lyckades 1980 skapa en produkt som dåtidens kids trånade efter.
Med lättklädda popstjärnor, snaskiga rubriker och planscher att fylla tonårsrummet med blev Okej snabbt en succé. Omslagen pryddes av artister som Herreys, Kiss, Wasp och Samantha Fox.

         

I början av 80-talet fick tidningen motta hård kritik från vuxenvärlden. Sex! Snusk! Skandal!
Till och med hårdrockens vara eller icke vara kom att diskuteras i Svts debattprogram.

(Klassisk tv-historia. Klipp från kanal 5:s program 100 höjdare)

När klagomål och bojkottshot damp ned på Okej-redaktionen publicerade tidningen både brev och svar i nästa nummer:

”Vi på redaktionen och alla våra hundratusentals läsare rycker på axlarna åt dig och dina märkliga åsikter. Vi står på ungdomarnas sida: vi försvarar inte översittarnas åsikter.”

Sommaren 1984 uppvisar Okej rekordförsäljning. Nummer 15 med Louis Herrey (den yngsta i Herrey) iförd nätbrynja säljer hela 156.000 exemplar.
En undersökning visar att 500.000 barn och ungdomar läser tidningen – det vill säga exakt hela målgruppen. Man får ha i åtanke att populärkulturutbudet var magert, men det är fortfarande kittlande.
Alla, 100 procent, tutti av målgruppen köper Okej.

Förutom tidningsfakta visar dokumentären redaktionsglimtar med bolmande skribenter framför stenåldersdatorer, nyligt inspelade intervjuer med Alice Cooper, Lili & Sussie och Samantha Fox och en kavalkad av 80-talets något tvivelaktiga mode.

Tidningen Okej startades 1980 och lades ned i januari 2011. Boken om tidningen släpptes 2010. (Holmstedt, Jörgen. Boken om Okej: 80-talets största poptidning. Premium Publishing.)
Du ser dokumentären på K Special:s hemsida.

//Emelie Lindblom Carlsson

Salve!

Skönhet

Det finns krämer och så finns det krämer. Eight hour cream från Elizabeth Arden är inget annat än ett universalmedel. Sedan 1930-talet har den honungsfärgade salvan smörjt torra läppar, armbågar, fötter, naglar och säkert en och annan handväska.

Arden själv använde den på sina hästar. Kultkrämen som fått sitt namn efter att den läkt en liten pojkes skrubbsår på bara 8 timmar har egentligen bara ett fel. Den stinker.

Lika mycket som jag älskar krämen i den lilla vita tuben har männen i mitt liv hatat den. Innan den minsta lilla pärla klämts ut av det dyrbara kletet så börjar protesterna.

Vad jag tycker doftar sommar, har pappa, polare och pojkvänner tyckt doftat koskit. Följaktligen har jag fått sitta ensam i baksätet, blivit hämningslöst retad och fått avstå från hångel. Det var det värt. Eight hour cream är det enda jag skulle ta med till Robinson-ön. Man kan säkert steka palmhjärta i den om det kniper.

Om det står mellan pipig mansperson och min älskade kräm väljer jag alltid krämen. Men nu behöver jag inte längre välja. En ny luktfri version av produkten har nyligen lanserats. Eight hour cream, fragrance free version kommer rädda inte bara torra läppar utan även förhållanden. Finns i butik nu.

Eight Hour Cream Skin Protectant, Fragrance Free (50 ml) 395 kr. 

Hanna Mellin

Grattis Gunilla!

Design & Arkitektur, Ur innehållet

Icon noterar att mattkonstnären Gunilla Lagerhem Ullberg har utnämnts till Årets Designer i Elle Interiörs designpris 2012.

I nummer #4 av Icon porträtterar vi sex designprofiler inför Stockholm Furniture Fair. En av dem är Gunilla Lagerhem Ullberg, chefsdesigner på Kasthall.

Ur innehållet, Icon #4:

Foto: Henrik Halvarsson

”Hur ser vårens matt­kollektion ut?  
– Mycket tweed, fiskbensmönster och rutor. Vi har varit på inspirations­resa i Skottland inför den här kollektionen. Färgskalorna går i hedtema med rost, gulgrönt och grålila.

Vad inspireras du av?  
– Mode, natur, slöjd och olika kulturer. Jag brukar utgå från vårt skandinaviska arv och mixa in andra kulturer. Nästa inspirationsresa går till Shanghai.

Vilken status har mattan i de svenska hemmen?
– En växande status. För mig gör mattan allt – den håller ihop inredningen, bidrar till trivsel och skapar akustik i rummet. I Sverige vågar vi ha mer färg på mattorna. Internationellt är det mycket ickefärger som grått. Blanka material som siden och viskos är trendigt utomlands, men det säger jag totalt nej till.

Vilken möbelmässa är roligast?
– Milanos. Den är så sjukt inspirerande. Hela staden är som en utställning. Jag kan gå in i en Prada-butik och fascineras av butiks­inredningen och färgerna.”

Behind the scenes – Henrik och Gunilla:

Intervjuer med Röshults grundare Christopher Norgren, möbeldesignern Åke Axelsson, inredningsstylisten Lotta Agaton, Wis-Designs grundare Anna Irinarchos och Lisa Widén och Nordiska Galleriets butikschef Fredrik Hedvall finner du i Icon #4.
I butik nu!

/Emelie Lindblom Carlsson

Fashion talks missar målet

Mode, Samhälle

Modeveckan har rullat för fullt i Stockholm och veckans mest intellektuella punkt var onsdagens förmiddagsseminarium kallat ”Fashion Talks”. Ett evenemang anordnat av Mercedes Benz Fashion week tillsammans med Association of Swedish Fashion Brands och Antonia Ax:son Johnson Foundation for Sustainable Development. Temat för dagen var konsumtion och konsumenttrender ur ett mode- och hållbarhetsperspektiv. Ett fantastiskt initiativ och ett mycket intressant ämne att diskutera. Bland talarna fanns bland annat Pär Lager, före detta vd på RMI-Berghs och Mikael Schiller vd på Acne. Gästerna bestod av ett 100-200 personer ur modebranschen, inköpare, journalister, pr-folk, bloggare med mera.

Ett lyckat trendseminarium ska inspirera, engagera och få deltagarna att känna sig smartare. Grunden för att lyckas med detta är ett par saker:
1. En bra moderator som är självsäker, påläst, leder diskussionerna med fast hand, håller tiden och skämtar lagom mycket.
2. Talare och paneldeltagare som har makt att påverka – och därmed engagerar.
3. Bra dynamik och tempo i de olika momenten – mycket hårda fakta, och så lite ”fluff” som möjligt.

Bortsett från att moderatorn Marcus Bergman från The Ecocotton Co saknade en del välbehövlig pondus så hade Fashion Talks kunnat vara riktigt bra, men tyvärr slarvade man bort sina mest intressanta talare. På grund av segt tempo och en del onödigt skämtande av moderator Bergman, och mycket fluff från inledningspanelen (Sofia Hedström Svd, Calle Peyron IHM och Sofia Ulver-Sneistrup Lunds universitet) så blev tiden mycket knapp för den sista panelen som bestod av det riktigt tunga gardet: Mikael Schiller på Acne, Elin Larsson, CSR-ansvarig på Filippa K, Burak Cakmak fd CSR-ansvarig på Gucci Group, PPR Group och GAP och Iain Foxall på Foxall Studios.

I princip så gick jag till Fashion Talks enbart för att höra vad Burak Cakmak hade att berätta om sina erfarenheter från Gucci, PPR och GAP – gigantiska företag med enorm makt och en verklig kapacitet att göra skillnad i dessa frågor. Men han kom knappt till tals …. för då hade tiden tagit slut. Då hade jag bland annat fått lära mig att Sofia Hedström på Svenska Dagbladet brukar springa marathon i kjol.

/Peter Smirnakos

Meryl möjliggör Margaret som stilikon

Kultur, Mode

Hon må vara gammal och dement men bortglömd är hon inte. Blotta tanken på Storbritanniens forna premiärminister Margaret Thatcher upprör fortfarande. Meryl Streep har tuperat hjälmfrisyren och hängt på sig pärlorna i filmen Järnladyn som har Sverigepremiär i morgon, fredag. I filmen, som utspelar sig i nutid ser Mrs T tillbaka på sitt liv och är om man ska tro de brittiska recensenterna långt ifrån det elaka krutpaket vars ledarstil myntade uttrycket handbagging, hota med handvändskan.

Meryls mesiga portätt har bland andra irriterat David Cameron som efterlyste mer av hennes liv som ”amazing prime minister” efter en privat visning av filmen.  Thatchers återinträde i rampljuset gillas inte av alla, Eric Sundström chefredaktör för Dagens Arena ifrågasätter i artikeln ”Stand down Margaret, please!” från den 31/1 hur mycket Thatcherism filmen om Thatcher faktiskt innehåller och ställer sig kritisk till Centerpartiets Annie Lööfs vurmande för Margaret.  Moderaternas Sofia Arkelsten har även hon uttryckt beundran för gamla Thatcher ”the milk snatcher”.

Hennes politik har gett upphov till otaliga biografier, artiklar och upproriska låtar så det var egentligen bara en tidsfråga innan hennes klädstil synades i sömmarna. Brittiska journalisten Suzy Menkes konstaterar i Harpers Bazaar att ingen brydde sig nämnvärt om Thatchers outfits under hennes tid som premiärminister (1979- 1990). Men nu verkar tiden mogen för att analysera vad de egentligen signalerade. Vogue.uk gör en tidsresa i Margarets garerob, på Style.com kan man sno stilen och modellen Georgia May Jagger förvandlades till Thatcher i ett modejobb för Harpers Bazaar, komplett med demonstranter och tanks. Intresset för Thatchers prylar är stort, hennes gamla handväska från Asprey auktionerades ut på Christies för 25 000 pund.

Inte ens den mest ärkekonservativa fashionista kan väl på allvar vilja sno stilen från Mrs T men det är tveklöst så att hennes pärlhalsband, blå dräkter och knytblusar har fått en revival den här vintern.  Margaret Thatcher i Meryl Streeps ofarliga version ger tillåtelse att förvandla en fruktad politisk ikon till en stilikon.

Hanna Mellin

(Under februari är Hanna Mellin vikarierande redaktör på Icon.)

Agnes Braunerhielm: Mode är mer än cirkus

Ur innehållet

Modeveckor är satiriskt hysteriska. Men vilken funktion fyller de?
Läs Agnes Braunerhielms krönika ur Icon Magazine #4 – i butik nu.


Illustration: Carsten Oliver Bieräugel

”Jag förstod aldrig poängen med Sacha Baron Cohens satiriska modekaraktär Brüno. Att göra parodi på modevärlden är som att göra en rolig sketch av Äntligen hemma. Det är meningslöst, för verkligheten är alltid mycket mer komisk. Poängen ligger i att det just det faktum att det är på blodigt allvar.

Läs mer →

Gatans catwalk

Mode

I början av året avlöser världens modeveckor varandra, vilket är mumma för oss stilslavar. Inte bara på grund av alla visningar (missa inte Gary Oldmans inhopp på Prada-visningen i Milano), utan för den strida ström av gatufotografer som tolkar tidens tecken som ett slags 10-talets outfitantropologer.

»The best fashion show is definitely in the street. Always has been, always will be«, som den legendariske gatu- och modefotografen Bill Cunningham i den underbara dokumentären om honom själv. Min favorit är GQ:s Tommy Ton, som alltid levererar ett underhållande färg- och mönsterkalas från den manliga modeveckan Pitti Uomo i Florens.

Denna vecka har turen kommit till Stockholm, där Mercedes-Benz Fashion Week inleds med en visning av hajpade Malmöduon Altewai.Saome om en knapp timme. Räkna med att den här sajten uppdateras flitigt fram till fredag.

Konrad Olsson