För några nummer sedan berättade vi i Icon (#2/2012) om hur Hermès har befäst sin position som modevärldens mest exklusiva varumärke. Det handlar mycket om hantverk. Vill man få en ytterligare inblick i deras omåttliga känsla för perfektion kan man ta en titt på den film som presenterar deras samarbete med kameramärket Leica.
Leica M9-P “Edition Hermés” kommer kosta 50 000 dollar i butik.
Lyckligtvis är det gratis att titta på filmen. Klicka här!
Konrad Olsson
Icons teknikredaktör Sam Sundberg rapporterar direkt från lanseringen av Samsung Galaxy S III i London tidigare ikväll.
Påkostade prylpresentationer, där hundratals journalister flygs in, är en märklig företeelse. När jag skriver detta presenterar Samsung sin senaste mobiltelefon, Galaxy S III, i London. Mobilentusiaster runt hela världen kan följa eventet live, streamat över webben. Men här sitter jag, i Earls Court Exhibition Center, på plats i köttet men helt avskuren från omvärlden, utan internet. Å andra sidan har jag en symfoniorkester som spelar live.
Mobiltillverkarnas kvartalsrapporter har duggat tätt de senaste veckorna, och fjolårets trender håller i sig. Nokia, Rim, HTC och Motorola har det tufft alltmedan Samsung och Apple roffar åt sig allt större marknadsandelar.
Idag är Samsung störst i världen på mobiltelefoner, före Nokia, med 23,5 procent av marknaden. Dessutom säljer det koreanska företaget idag fler smartphones än Apple gör. Samsung har hela 29,1 procent av smartphone-marknaden, nästan en tredubbling av marknadsandelen sedan första kvartalet i fjol, då Samsung hade 11,3 procent. Av detta får vi inte höra något på presseventet. Men det är bakgrunden.
Samsung har byggt sina framgångar på en rad olika enheter. Nu senast har Galaxy Note, en stor telefon halvvägs till att bli en platta, skapat ett nytt marknadssegment och sålt över fem miljoner exemplar. Samsung har också gjort de två senaste Nexus-telefonerna i samarbete med Google. Men telefonen som gjort Samsung till mobilvärldens klarast lysande stjärna just nu är Samsung Galaxy S II.
Galaxy S II släpptes för knappt ett år sedan och har idag sålt i fler än 20 miljoner exemplar. Jag har inte själv ägt telefonen, men många teknikskribenter hyllade den när den släpptes som världens bästa smartphone någonsin. Och användarna har stämt in i hyllningskören. Med Galaxy S II lämnade Samsung Android-konkurrenter som Motorola och HTC långt bakom sig, och blev en formidabel konkurrent till Apple.
Galaxy S II är med andra ord ”a tough act to follow”, och förväntningarna på uppföljaren var ruskigt uppskruvade. Mainstreammedia rapporterar inte om Samsung med samma storögda fascination som de rapporterar om Apple, men i bloggar och webbforum har mobilentusiaster spekulerat i månader om den nya telefonen.
Inför presentationen rullar en video som citerar användare från hela världen, och deras förväntningar på den nya Galaxyn. De förväntar sig en mobil med bättre prestanda än de flesta laptops. De förväntar sig större skärm, bättre batteritid och en telefon som är enkel att använda.
Att skapa en modern smartphone är ett svårt hantverk, ett bollande med höga krav, purfärsk teknik avancerade material och oundvikliga kompromisser. En av de svåraste avvägningarna är den mellan skärm, batteri och tunnhet. Användarna vill ha tunna telefoner med stora, högupplösta skärmar och bra batteritid. Det är idag omöjligt. De bästa skärmarna, som i HTC One X och Sony Xperia S, är batterislukare, så vill man ha bra batteritid måste man istället stoppa i ett större batteri som gör enheten lite tjockare. Men batteritiden är inte uppenbar direkt i butik, så många tillverkare snålar på batteriet. Det är skärmen och formfaktorn som säljer telefoner till den breda massan.
Den kanske största bedriften i Galaxy S III är att Samsung har klämt in ett stort batteri, på 2100 milliamperetimmar, i en kropp som bara är 8,6 millimeter tjock. Men det kommer inte att få så mycket uppmärksamhet som den färgsprakande HD-skärmen på 4,8 tum, den högblanka plastfinishen – som känns gedigen i handen – och de rundade formerna som ”inspirerats av naturen”.
Samsung inkluderar en kamera som ser ut att tävla med de bästa. Den startar på 990 ms, enligt uppgift med ”noll slutarfördröjning”, och med serietagning 3,3 foton per sekund. Den har avancerade delningsmöjligheter till tv, till varandra via ”near field communication” och smarta små funktioner som ögondetektering för skärmsläckning och automatisk uppringning när den räknar ut att man vill ringa till en viss person. Det är detaljer som kan visa sig användbara, eller mer plojartade – det visar tiden.
Det kan te sig fånigt att en ny mobil ska göra folk så upphetsade. I mina ögon är det dock fullt motiverat. Den smarta mobilen är prylarnas pryl, ett extra organ som alltid är med oss, håller oss uppkopplade till internet och förändrar vår upplevelse av världen omkring oss, när och fjärran.
Sedan den smarta mobilen slog på bred front, för ungefär fem år sedan, har den successivt förbättrats. Men vi väntar hela tiden på nästa revolutionerande steg framåt. Galaxy S III är inget jättekliv i den mobila evolutionen, men det fösta intrycket är att Samsung lyckats åstadkomma precis vad de behöver för att behålla sin tron som världsledande mobiltillverkare – åtminstone till nästa Iphone släpps.
Sam Sundberg, teknikredaktör Icon
I förra numret av teknologimagasinet Wired publicerades listan: The Smart list 2012 – 50 people who will change the world. Konceptet är lika enkelt som briljant, tidningen låter 50 framstående tänkare och innovatörer inom en rad olika områden berätta vem de helst av allt i världen vill äta lunch med. En person som inspirerar dem och vars idéer de anser vara banbrytande.
Niklas Zennströms val faller på en annan svensk: Markus Alexej Persson, aka Notch, mannen bakom Mincecraft. Wikipedias grundare Jimmy Wales vill hänga med den flugprydde ryssen Andrey Andreev, grundare av datingsajten Badoo som i dag lockar 120 miljoner användare. Brittiske modeskaparen Paul Smith vill luncha med Apples hemliga makthavare, chefsdesignern Jonathan Ive, och välgöraren Melinda Gates delar helst av allt en timme tillsammans med Etiopiens hälsominister Adhanom Ghebreyesus.
Själv skulle jag gärna sätta mig på Riche tillsammans med Bill Clinton. Eller Benedikt Taschen. Eller varför inte Tina Fey, Larry Page eller Diane von Furstenberg? Eller kanske Mark Zuckerberg Fan, det går inte. Men det är en kul tanke. Vad säger du?
/Peter Smirnakos
Det ryska företaget Orbital Technologies tar uttrycket ”get away” på allvar. De planerar att skjuta upp ett rymdhotell redan 2016. Rymdhotellet, Commercial Space Station, kommer att rymma sju övernattande gäster. Ombord får gästerna tillgång till lagad mat (som tillagas på jorden och värms i mikrovågsugnar) och dusch, något den internationella rymdstation ISS saknar.
Hotellrummen kommer att utrustas med kameror och kikare så att gästerna kan spana ut i universum eller ned på jorden. Fem dagars övernattning tros kosta runt en miljon svenska kronor, enligt Daily Mail. Då ingår inte själva resan, som kan kosta en till fem miljoner kronor.
Utöver det ryska företag har både ett spanskt och ett amerikanskt företag planer på kommersiella rymdstationer. Vem som hinner först får tiden utvisa. Jag vet bara att jag vill dit.
/Emelie Lindblom Carlsson
Om robotar, dockor eller animerade figurer blir för människolika så börjar vi känna obehag. Det är vetenskapligt fastslaget – fenomenet har till och med fått ett namn, ”Uncanny Valley”, som myntades av robotteknikern Masahiro Mori. Och som bevisades inte minst av Robert Zemeckis film Polarexpressen från 2004 där filmrecensenterna och publiken blev så genuint illa till mods av rollkaraktärerna att filmen totalfloppade. Robotar är med andra ord superhärliga, så länge de ser ut som robotar.
Motsatsen till Polarexpressen och Uncanny Valley-fenomenet finns i min nya favoritapp Toca Robot Lab, som går ut på att i tre enkla steg bygga sin egen robot. Eller ja, egentligen min 4-årige son Vincents nya favoritapp. Men faktum är att den är gravt beroendeframkallande. Variationerna är oändliga, stilen är klassisk skrot-Nisse, rymdmusiken puttrar på och ljudeffekterna i verkstaden när roboten skruvas ihop är underbart pricksäkra. Vi brukar turas om att bygga jag och Vincent. Vi gör varsin, sen jämför vi vilken som vi tycker blev bäst.
Faktum är att Toca Robot Lab uppenbarligen är så bra att när Apple nyligen släppte sin Apple Rewind 2011 i Itunes (den årliga listan där företaget listar sina favoritappar för året) så utsågs min och Vincents robotapp till årets näst bästa efter Instagram. Inte nog med det, i går läste jag i Dagens Media att det dessutom är Bonniers som ligger bakom Toca Robot Lab, alltså samma företag som ger ut Icon.
Vilken imponerande taste level!
Peter Smirnakos
Efter sex års arbete och hundratals miljoner kronor i utvecklingskostnader släpper svenska spelstudion Dice Battlefield 3. En ¬succé är ett måste. Men i deras väg står världens mest framgångsrika actionspelserie, ärkerivalen Call of Duty. Kommer Dice att vinna eller försvinna?
Läs hela reportaget från Icon #2 här på IconMagazine.se.
Text: Sam Sundberg
Foto: Björn Terring
Den svenska spelstudion Dice fortsätter att fascinera på Icon-redaktionen. Senaste rönen är att deras Battlefield 3 – som vår skribent Sam Sundberg bevakade utvecklingen av i Icon #2 – nu har sålt över 10 miljoner exemplar. Därmed har de nått det uttalade mål de uttryckte i vår artikel, nämligen att slå sitt tidigare rekord på 9 miljoner exemplar.
Däremot ligger de fortfarande i lä genetemot ärkerivalen Call of Duty, vars spel Modern Warfare 3 som släpptes i förra veckan påstås ha sålt 6,5 miljoner exemplar på en dag, vilket genererade den här brutala rubriken.
Men om nu Dice skulle hänga läpp över detta görs det i alla fall i snygga lokaler. I förra veckan utnämndes nämligen deras huvudkontor vid Slussen i Stockholm till Sveriges snyggaste. Lokaler som inte undgick Sam Sundberg när han besökte kontoret i somras. Han fastnade dock mer för de brokiga detaljerna och den hänförande utsikten än inredningen som ritats av BSK Arkitekter.
Här finns tillräckligt med subkulturmarkörer för att det ska vara omöjligt att missta [kontoret] för, säg, Nordeas it-avdelning. Klädkoden är jeans och t-shirt, urdruckna Cola- och Dr Pepper-burkar står och skräpar, överallt ligger travar av serietidningar. Ett exemplar av bomb- och terrormanualen The Anarchist’s Cookbook skymtar på ett skrivbord och lite längre bort sitter en ung man i en ergonomisk kontorsstol och håller ömt en kopia av en Kalasjnikov i famnen.
Det märkvärdigaste med kontoret är dock att det har en av Stockholms vackraste utsikter, över Strömmen. En sådan här dag, då luften på kontoret dallrar av värmen, är vyn rena tortyren. Nedanför panoramafönstren breder den soldränkta huvudstaden ut sig som ett smörgåsbord av semestermöjligheter: Gamla stan, Skeppsholmen, Gröna Lund, Djurgården, småfärjor och fritidsbåtar. Så fort blicken irrar från skärmen påminns de Dice-anställda om allt de tvingas försaka denna sommar.
På fredag kommer ni kunna läsa hela reportaget om Dice här på Icon-bloggen.
Konrad Olsson
Följande tre bilder togs av Icons fotograf Björn Terring inför reportaget i Icon #2.
Visst finns de flesta av artiklarna på nätet, men det är ändå något visst med att riva plasten av pappersversionen av veckotidningen New York när den landar på hallmattan, en sisådär tre veckor efter att den släppts i USA.
Efter att vi hade färdigställt det tredje numret av Icon i slutet av förra veckan tog jag med mig en bunt av mina prenumererade exemplar (man hinner ju aldrig hålla uppe tempot av att läsa ett i veckan, utan samlar gärna på hög) och reste upp till Umeå för några dagars förkovring.
I mitt senaste nummer hittar jag en lång artikel om Twitter och den stora utmaningen att kommersialisera det sociala nätfenomenet. Skribenten Joe Hagen slår fast att Twitter just nu är ”en guldgruva som man, än så länge, saknar ett säkert sätt att utgräva guldet ur.”
För trots att det är en av den senaste tidens mest revolutionerande kommunikationskanaler – som spelat en central roll i såväl kändiskulturen som den arabiska våren – är det fortfarande oklart hur man ska tjäna pengar på den. Utmaningen, tycks det, är att att definiera exakt vad Twitter är för något.
Är det ett socialt medie à la Facebook eller en masskommunkationskanal i samma historiska kategori som tv:n?
Mycket talar faktiskt för det senare. Twitter har 175 miljoner användare, varav 100 anses vara aktiva. Men det är bara en liten klick – cirka 20 000 – som står för majoriteten av alla tweets som skrivs. Tjänsten är med andra ord beroende av att kändisar som Ashton Kutcher och politiker som Barack Obama göder sajten med masskommunikativt innehåll.
Nu diskuteras det hur annonsörerna ska få ta del det forsande strömmen av tweets (eller ”brandslangflödet” som det kallas internt) utan att sajten ska förlora sin trovärdighet. Kommer företaget överleva i sig självt, eller bli en del av, som vissa befarar, Google?
Kanske är det investeraren Howard Lindzon som sammanfattar Twitters utmaningar bäst, när man liknar tjänsten vid just en tv-apparat – en briljant innovation som blir lönsam först när det fylls med innehåll, där det är just innehållsleverantörerna som tjänar pengarna.
”Ingen minns den första vd:n för radio eller tv”, konstaterar han krasst.
Ett uttalande som borde få Twitters vd Dick Costolo att ligga sömnlös på nätterna.
Konrad Olsson
När en kompis till mig lade till mellannamnet Battlefield på Facebook fattade jag att något stort var på gång. I upptakten till tv-spelet Battlefields tredje utgåva, som lanserades för en vecka sedan, har han skapat en ”klan” som krigar tillsammans på det virtuella fältet klockan nio varje onsdagskväll. Och nej, de är inte 11 utan närmare 40 år gamla. Vår generation har gjort tv-spelen till en del av kulturen, det anses inte längre barnsligt eller osofistikerat. Studier har visat att man förfinar sina kognitiva funktioner av att spela. Och vi kommer att få mycket roligare som pensionärer.
På en vecka, sedan spelet lanserades, har Battlefield 3 sålt i 5 miljoner exemplar. I Icons andra nummer (som ligger ute i butik nu) kan du läsa historien om den svenska spelstudion Dice, vars öde hänger på spelets framgång.
Vad jag ska göra i helgen? Kanske går jag på den stora spelmässan Gamex i Stockholm.
/Maja
”The Great Tech War of 2012” basunerar amerikanska affärsmagasinet Fast Company ut på sitt senaste nummer. Tidningen har gjort fyra olika omslag och vigt ett var åt de teknikpionjärer som är med och slåss om världsherraväldet under det kommande året: Apple, Facebook, Google och Amazon.
Magasinsjournalistik när det är som allra bäst: Snygga, konceptuella omslag med en tydlig frågeställning berör alla som någon gång befinner sig online och som framkallar en magkänsla av att man vill välja just sitt favoritomslag.
På 43 000 tecken redogör sedan skribenten Farhad Manjoo med sjukligt välresearchad precision företagens utmaningar och prioriteringar under det kommande året. Fyra rutor i texten finns – en var åt varje företag där argumenten för just deras förutsättningar lyfts fram. Dessutom, för att knyta ihop tidningen och nätet, följer man upp senaste nytt kring artikeln under 30 dagar efter publicering.
Höstens måsteartikel så här långt.
Peter Smirnakos
