Hon har paddlat kajak runt USA, var första svenska att bestiga Mount Everest och drömmer om att åka ned i Marianergraven. Men nästa färd går ut i rymden. Icon träffar Renata Chlumska och talar om livet, döden och vikten av att förverkliga sina drömmar.

 

Hittills har elva svenskar köpt biljett till rymden. Du kommer troligen att bli den första svenska kvinnan som åker upp – tidigast någon gång under 2015. Är det viktigt att vara först?

– I och med att jag livnär mig på äventyr är det viktigt att vara först. Men jag hade velat åka ut i rymden även om en annan svensk kvinna hade hunnit före. Fast då hade jag nog inte köpt en biljett för 250 000 dollar, som den kostar nu, jag hade hellre väntat i tio år och gett den till mig själv i 50-årspresent.

Bekostar du din biljett själv?

– Ja, jag har ett banklån på 1,5 miljoner kronor. Men när jag besteg Mount Everest kostade det 2 miljoner kronor och när jag paddlade runt usa hade jag en budget på 2,5 miljoner kronor. Alla mina expeditioner har kostat mycket pengar, men det är investeringar som jag sedan måste vara skicklig på att förvalta.

Hur stor del täcker dina sponsorer?

– Inte hela beloppet. Men om inte jag är beredd att satsa en del av pengarna och tror på projektet blir det svårt att gå till ett företag och be dem investera.  För mig är det självklart att det är jag som tar första steget.

Du köpte din biljett 2011. Hur har du förberett dig för rymdresan?

– Jag har gjort allt som finns att göra som civil person, plus lite till. Jag har varit övningselev på Förvarsmaktens flygskola i Linköping i tre veckor och provat på att flyga stridsflyg, SK60. Sedan har jag jag tränat i en dfs, dynamisk flygsimulator, flera gånger, den som ser ut som en centrifug. Där var jag en av de första som fick uppleva ”Virginprofilen”, alltså exakt de olika typer av g-krafter som man kommer att utsättas för vid rymdfärden med Virgin Galactic. Jag har även provat en vindtunnel i Prag. Men jag har en sak kvar att göra: parabelflygningar, då utsätter man sig för tyngdlöshet på riktigt.

Hur känns det att utsätta kroppen för 6 g?

– Det känns kul! Det är inte ett tillstånd man vill vara i speciellt länge, men i flygsimulatorn är det under så pass säkra omständigheter så då är det bara spännande att se hur kroppen reagerar. Ibland blir man oerhört tung och pressas nedåt, ibland känns det som att man accelererar och skjuts i väg. Det beror på vilken sorts g-kraft man utsätts för.

03_ICON_Renata_Chlumska_222_Final

Du har berättat att du vill bestiga månens högsta berg på 5 000 meter. Kan det bli verklighet? 

– Det är mer en dröm. Men jag är helt säker på att någon kommer att göra det, även om det kanske tar 50 år. Det är bara en fråga om vem och när. Den stora skillnaden är att det har kommit in privata intressenter i rymdindustrin, så utvecklingen kan gå väldigt fort, och om en sådan möjlighet skulle öppna sig vill jag vara med.

Berätta om en äventyrare som inspirerar dig?

– Jag hade förmånen att få träffa Don Walsh som var först ned i Maria-nergraven 1960. Då kände jag att jag hade velat vara med. Han var inte äventyrare på det traditionella sättet, han var ursprungligen ingenjör med bakgrund i det militära och halkade in i expeditionen när möjligheten infann sig. Men det förändrade hans liv helt och hållet. Och så var det lite för mig när jag besteg Mount Everest. Jag drömde inte om att klättra i berg när jag var liten, men det blev så när jag träffade Göran Kropp och fick vara med i baslägret. Där upptäckte jag en helt ny värld. Äventyren finns där, och det är upp till oss att göra någonting av dem. Don Walsh hade ju kunnat säga nej för att det är för farligt. Men han ville testa och se hur det gick. Och sådan är jag också. Utan att jag för den delen tummar på säkerheten.

Vilket är du räddast för, döden eller att inte leva livet?

– Jag är inte rädd för själva döden. Jag tror inte att det gör ont, att det är något farligt eller att jag kommer hamna på en otäck plats efteråt. Men jag vill verkligen inte dö! Då är jag mer rädd för att bli gammal och bitter och känna att jag inte har tagit vara på alla möjligheter.

Hur väljer du vilka äventyr du ska ge dig på?

– Jag har en lista på saker jag vill göra och den listan blir bara längre och längre när jag träffar inspirerande människor – som Don Walsh. Men vissa projekt tänker jag mer på. Och börjar fundera om det är möjligt. Vad skulle krävas, vad skulle det kosta, hur länge skulle jag vara borta? Marianergraven kanske inte är möjligt i dag. Och jag kan inte – och vill inte – vara borta i tre månader och skida till Nordpolen som mitt liv ser ut just nu, även om jag hoppas kunna göra det i framtiden. Men vissa saker håller jag fast vid, som rymden. Det är ett äventyr som passar mig väldigt bra just nu.

Finns det något slags äventyr som du aldrig skulle ge dig på?

– Jag har sett en del ”wingsuit flying”, men det är över gränsen för vad jag pallar med. Sedan hörde jag om någon som skulle paddla runt Afrika, och det vill jag inte heller göra.

Du har tre barn som är sex, fyra och tre år gamla. Skulle du uppmuntra dem att välja samma yrke som du?

– De ska bli akademiker! Nej, de får så klart bli vad de vill. Jag tror att risken är liten att de väljer samma yrke som jag för då blir de aldrig av med mig eftersom jag kommer att vilja vara med på allt. Vi är ute mycket i naturen och jag vill ge dem ett aktivt liv. Om de skulle ge sig i väg på en expedition i framtiden skulle jag nog vara väldigt stolt – och rädd. Nu börjar jag förstå vad jag har utsatt mina föräldrar för.

Du kostar runt 40 000 kronor att boka som föreläsare. Vad talar du om?

– Jag vill visa att jag är en helt vanlig person, men som har lyckats med stora expeditioner och ovanliga saker. Precis som alla andra har jag också drömmar. Och om man målmedvetet jobbar, tränar och förbereder sig kan man lyckas med vad som helst. Jag hoppas att den som lyssnar får med sig en känsla av att de kan nå sina mål.

Nu ska du och äventyraren Oskar Kihlborg genomföra en städexpedition på Kebnekajse. Och för några år sedan var du med på en storstädning av Mount Everest. Plockar ni inte upp efter er?

– Jo, vi äventyrare plockar upp efter oss, det är ni turister som inte gör det! Skämt åsido, ett tag var alla medvetna om allemansrätten och det var självklart att man lämnade naturen ren och orörd, men det har ändrats nu när det är mer folk ute i naturen. Därför är det viktigt att den här frågan uppmärksammas.

Har du något konkret tips till den som vill bli äventyrare?

– Man ska börja med att titta på vilka drömmar och vilka förutsättningar man har. Skriv ned dem och konkretisera dem. Vad är möjligt tidsmässigt och ekonomiskt? Man kanske inte seglar runt jorden direkt, man kanske börjar med att segla runt Sverige.

Vilken är den viktigaste egenskapen att besitta?

– Nyfikenhet är bra för att över huvud taget komma i väg. Envishet kan tyckas vara självklart men behöver inte bara vara positivt, då kanske man går mot toppen även om man egentligen borde vända tillbaka. Då är det viktigare att vara tålmodig, flexibel och anpassningsbar. Hela grejen med äventyr är ju att man inte vet hur det slutar. Det enda man vet är att planerna kommer att ändras. •

02_ICON_Renata_Chlumska_088_Final


Peter Smirnakos | är chefredaktör på Icon. Hans drömäventyr är att åka till Antarktis och se pingviner.

Calle Stoltz | är frilansfotograf. Han besteg Tolanberget i Upplands Väsby när han var sju år. Det var dramatiskt.

    ICON NR 04 2014
    Text Peter Smirnakos
    Foto Calle Stoltz
    RENATA CHLUMSKA

    Ålder: 40 år.

    Familj: Man och tre barn, 6, 4,5 och 3 år.

    Bor: I Jönköping.

    Gör: Professionell äventyrare som bland annat var första svenska kvinna att bestiga Mount Everest 1999. 2005–2006 genomförde hon äventyret Around America Adventure där hon paddlade kajak, cyklade och åkte inlines runt USA i 439 dagar (Alaska och Hawaii undan-tagna). Utsågs till årets äventyrare 2007.

    Aktuell: Genomförde i augusti ett projekt för att städa Kebnekajse från skräp tillsammans med äventyraren Oskar Kihlborg. Kommer att bli den första svenska kvinnan att resa ut i rymden. Trolig avfärd blir tidigast 2015.

    RCGK_eftertoppen

    ÅterBC_1

    MC

    Överst: Tillsammans med dåvarande pojkvännen Göran Kropp efter den lyckade bestigningen av Mount Everest 1999.

    I mitten: Isfallen på Mount Everest.

    Underst: På motorcykel genom Pakistan på väg hem till Sverige efter bestigningen av toppen Shishapangma (8 013 meter) 1997.