Lyxklockor -
Tid är pengar

Aurel Bacs var egentligen inte den ängsliga typen. Men just den här höstkvällen i New York kände sig den 46-årige schweiziske auktionsförrättaren skakig. Det var den 26 oktober 2017 och Phillips auktionssal vid Park Avenue var full till sista plats. Klockan närmade sig 18. Aurel Bacs samlade sig, intog scenen och blickade ut i lokalen. Där satt klocksamlare, klockhandlare och högt uppsatta män från klockindustrin i London, Genève, Italien och USA. Men också, vilket han sett allt oftare den senaste tiden, allt fler intressenter från Asien: Japan, Kina, Hongkong, Singapore. De flesta åhörare var chica medelålders gentlemän som Aurel Bacs själv, med en nonchalans och självklarhet som hos svunna Hollywoodstjärnor. Det var män som såg armbandsuret som mannens enda smycke. Eller som mannens enda smycke vid sidan om vigselringen och, i vissa undantagsfall, en halskedja i guld som bara blottades för de allra närmaste under solsemestern.

Efter att ha auktionerat ut sju vintageklockor av mindre betydelse tog Aurel Bacs sats inför presentationen av objektet som alla var där för. Det som Aurel Bacs själv, i intervjuer inför den här specifika kvällen, beskrivit som armbandsurens motsvarighet till Bärnstensrummet, ett rum helt klätt i bärnsten som ryske tsaren Peter den store fick som gåva från den preussiske kungen Fredrik Vilhelm I 1716. Viktiga branschjournalister, bland annat från världsledande klocksajten Hodinkee, gjorde sig redo att anteckna.

– Please, enjoy, sa Aurel Bacs.

Bakom honom rullade en introduktionsfilm i gång och fram trädde en Rolex Cosmograph Daytona i rostfritt stål, med referensen 6239 och en så kallad exotisk urtavla i avvikande färg. Skick: välanvänd.

– För många här i rummet är det här 1900-talets i särklass mest ikoniska Rolexklocka, sa Aurel Bacs. Mina damer och herrar, jag känner stor ödmjukhet inför att presentera kvällens föremål nummer åtta: Paul Newmans Paul Newman!

Han möttes av applåder och tjoanden. En spänd förväntan lade sig över salen. Efter lanseringen 1963 var Rolex Cosmograph Daytona-modell med den mörka exotiska urtavlan, som på Paul Newmans Rolex, länge svårsåld. Det har vittnats om att försäljare genom åren, fram till det att modellen slutade att produceras 1988, tvingats sälja två klockor till priset av en. Enligt Rolex Passion Report såldes det inte heller fler än 1 000–1 500 klockor med den urtavlan innan produktionen lades ner. Men under 1980-talet fick plötsligt italienska samlare upp ögonen för klockan. De gav den smeknamnet ”Paul Newman”, efter att filmstjärnan, racerföraren och allmänt coole Newman setts, fotograferats och filmats i just den här klockmodellen under historiska racinglopp, på omslag till magasinet Rolling Stone och minglandes på innefester i Los Angeles och New York. Smeknamnet satte sig och klockmodellen Paul Newman blev allt mer eftertraktad.

Men nu var det inte bara ett exemplar av Paul Newman-modellen som Aurel Bacs skulle auktionera ut. Det var självaste Paul Newmans Paul Newman, komplett med armband i krokodilläder och den ingraverade hälsning som funnits där sedan han fick klockan som gåva av sin fru Joanne Woodward 1968 eller 1969: ”Drive Carefully, Me”, som ett vittnesmål om hennes oro för makens racing. Sedan 1984 hade armbandsuret tillhört Paul Newmans svärson James Cox, som ska ha fått den i present av Newman själv. Nu när nästan tio år gått sedan Newmans död hade Cox och frun Nell, Paul Newmans dotter, beslutat sig för att sälja klockan och låta en stor del av pengarna gå in i familjens välgörenhetsfond Newman’s Own.

Förhoppningarna om ett högt säljpris dallrade i luften i lokalen vid Park Avenue. Det var just det som gjort Aurel Bacs nervös inför auktionen, och det störde honom. Klockjournalister och inflytelserika bloggare världen över hade spekulerat i om Paul Newmans Paul Newman skulle säljas för 2, 4 eller 8 miljoner dollar. När budgivningen så skulle inledas kände Aurel Bacs pressen att tillfredsställa de högt ställda förväntningarna, som till stor del kom från personer som enligt honom själv inte visste ett dyft om klockbranschen.

– Jag har fått ett öppningsbud här på 1 miljon dollar, sa Aurel Bacs, men blev raskt avbruten av en medarbetare som tog emot bud över telefon.

– 10 miljoner dollar, sir!

– Okej, så vi har ett öppningsbud på 10 miljoner dollar, utropade Bacs.

Han hade svårt att inte spricka upp i ett leende, innerst inne lättad över att redan ha nått över till och med sina egna vildaste spekulationer och fantasier. Men auktionen slutade inte där. Undan för undan gick buden på Paul Newman-klockan upp, till dess att Bacs kunde slå ned klubban och sammanfatta, på engelska, franska och tyska, att det nu hade skett historia.

– 17,75 miljoner dollar! Världens dyraste armbandsur!

Det initierade folket hade dittills fokuserat sina spekulationer på slutpriset för Paul Newmans Paul Newman, men nu riktades spekulationerna mot vem det kan ha varit som köpt klockan till en sådan fantasisumma. Det ryktades om att Ralph Lauren var köparen, för visst hade modeskaparens bror Jerry synts till i lokalen? Samtidigt hade alla bud kommit in via telefon. Det diskuterades att det skulle ha varit en representant för Rolex som köpt armbandsuret. Men det var ett beteende olikt Rolex, som till skillnad från flera andra stora schweiziska klocktillverkare, som Patek Philippe och Omega, inte hade något eget museum. Vem köparen var visste bara Aurel Bacs och en handfull anställda på Phillips auktionshus.

Men en sak visste alla de som följt auktionen på plats, online eller genom efterföljande tidningsartiklar: marknaden för vintageklockor skulle aldrig mer vara sig lik. Det går inte att underskatta Aurel Bacs betydelse för vintageklockmarknaden. Hans karriär rentav sammanfaller med dess framväxt.

Världens dyraste klocka  

Skådespelaren, racerföraren och filantropen Paul Newmans Rolex Cosmograph Daytona i rostfritt stål, med referensnummer 6239 och smeknamnet Paul Newman, ropades den 26 oktober 2017 hem av en ännu okänd köpare. Budet landade på rekordsumman 17,75 miljoner dollar. Newman ska ha burit klockan varje dag i 15 år. 

Aurel Bacs föddes i Zürich 1971 och växte upp i en familj där pappan var mer klockintresserad än gemene schweizare. Varje vecka fick den unge Bacs följa med pappan när han drog förbi traktens antikmarknader, auktioner och pantbanker, för att köpa på sig mer eller mindre varenda vintageklocka han kunde hitta. Allt som oftast av lokala lyxmärken: Rolex, Patek Philippe, Omega, Jaeger-LeCoultre, iwc, Vacheron Constantin. När inköpen var avklarade träffade han några likasinnade för att gå igenom vad han hittat. En dag när Aurel Bacs följde med pappan till mötet med klocksamlarna lade han märke till hur pappan, för en klocka han köpt för 250 schweiziska franc vid en av Zürichs pantbanker, blev erbjuden 350. Pappan hade med andra ord tjänat 100 schweiziska franc bara på att ha koll på marknaden. Det gick upp ett ljus för Aurel Bacs. Om pappan kunde göra affärer på klockor skulle väl även han kunna göra detsamma?

Inför nästa besök på antikmarknaden länsade Aurel Bacs först sin egen spargris, för att för 30 franc kunna köpa en Tissot från 1940-talet. Väl hos klocksamlarna såg han till att framhäva armbandsuret på sin tunna handled så att alla kunde se den. När en av samlarna frågade vad han ville ha för klockan sa Aurel att den inte var till salu – ett trick han lärt sig från att ha studerat pappan. Taktiken gick ut på att bara en stund efter ändå gå med på försäljning, vilket Aurel Bacs också gjorde, för 45 schweiziska franc. Bacs fick nu blodad tand. Att handla med vintageklockor blev en hobby och stannade länge vid att bara vara just det. Men så en dag 1994, när Bacs börjat studera juridik i hemstaden, plockade han upp ett exemplar av klocktidningen Classic Uhren. I en annons läste han att ett auktionshus sökte en specialist till sin Europaavdelning. Han visade annonsen för sin mamma och hon övertygade honom att söka tjänsten. Trots att Bacs cv inte innehöll fler än en eller två referenser från lokala klocksamlare, blev han kallad till intervju. Efter flera uppföljningsintervjuer i Schweiz blev han kallad till en i London. Till slut – det hade nu hunnit blivit 1995 – avslutades anställningsprocessen, och Bac kunde inleda sin tjänst som specialist vid auktionshuset Sotheby’s avdelning för vintageklockor.

– Det var som att ha blivit gravid från en kyss, säger Aurel Bacs. Jag visste ju ingenting om branschen och kunde inte alls se mig som en specialist. Jag läste allt jag kom över och satte mig även in i andra branschers auktioner för att se om jag kunde överföra något till klockvärlden. Jag sög i mig kunskap.

Aurel Bacs stannade hos Sotheby’s i fem år. Sedan lockades han över till auktionshuset Phillips, innan en tredje konkurrent, Christie’s, hörde av sig om hans tjänster 2003. Vintageklockmarknaden var fortfarande en marginell företeelse. Vid tiden låg Christie’s omsättning på området på 7 miljoner dollar om året. Ett decennium senare hade Aurel Bacs varit med och drivit upp densamma till 130 miljoner dollar.

2013 valde Aurel Bacs att tillsammans med sin fru Livia Russo gå tillbaka till Phillips, men nu som en självständig del av auktionsfirman. De blev Bacs & Russo, och det var nu som allt tog fart på allvar, för Bacs såväl som för hela vintagemarknaden. Försäljningsrekord följdes av försäljningsrekord. Två veckor i maj 2018 illustrerar den nya hysteriska tiden väl: En Omega-klocka som Elvis Presley fått när han sålt 75 miljoner skivor slog med summan 1,8 miljoner dollar rekordet för världens dyraste Omegaklocka. Omega stod själva för det vinnande budet. Samma dag såldes världens dyraste A. Lange & Söhne, en tysk klocktillverkare känd för sin begränsade upplaga. Pris: 858 000 dollar. Någon gång under dessa två veckor såldes även världens dyraste TAG Heuer för nästan 98 000 euro, världens dyraste Omega Speedmaster för 408 000 dollar, samt världens näst dyraste Rolex efter Paul Newmans: en Rolex Daytona i vitt guld, i samlarkretsar kallad enhörningen, som ropades hem för 5,9 miljoner dollar.

– Allt var som ringar på vattnet efter auktionen av Paul Newmans Paul Newman, säger Aurel Bacs. Från att ha varit en bortglömd nischmarknad gick vintageklockor upp till topp fem när det kommer till olika samlarmarknader. Det har varit en otrolig resa. Jag såg inte alls det här komma. När vi hade auktioner under 1990-talet var det kanske 40 personer i rummet, från maximalt fem olika länder. Det var allt. Det som hänt under den senaste tiden är att de rika i världen har blivit våldsamt mycket rikare. Nu har vi samlare från 50 länder och det kan vara flera hundra, för att inte säga tusen, män-niskor i auktionslokalerna. Därtill ett antal budgivare som ringer in sina bud över telefon, inte sällan från Asien.

Angående det chockerande dollarbudet på 10 miljoner för Paul Newmans Paul Newman, är det enda som läckt ut från budgivningssidan att det kom från Singapore. Trots sina blott 5,5 miljoner invånare är Singapore världens sjunde största klockmarknad, efter Hongkong, usa, Kina, Storbritannien, Japan och Italien. Landet sitter på flera av världens största samlare. Kan köparen av den ikoniska Paul Newmans Paul Newman alltså komma från Singapore? Det är inte alls omöjligt inser jag, när jag under ett besök i det lilla öriket blir inbjuden till Singapore Watch Clubs månatliga sammankomst uppe på taket till Fullerton Bay Hotel. Medan västerländska turister bättrar på brännan vid poolen intar ett fyrtiotal av Singapores klockentusiaster takets bardel. De minglar runt med svalkande öl och drinkar, ögonen vandrar mellan deltagarnas handleder. Man pratar om vad man införskaffat sedan senast man sågs sist, jämför och beundrar, till dess att det är dags för alla klockor att läggas upp på ett bord för deltagarna att fotografera. Det är Audemars Piguet Royal Oak-klockor i guld, olika varianter av Patek Philippes lika hyperpopulära som dyra Nautilusmodell, Rolex gmt-Master II i så kallat Pepsiutförande, där ringen går i läskedryckens logotyps röda och blå färger. Där finns även Rolex Submariner, med referensen 16610LV, som med sina gröna ring fått smeknamnet ”Kermit” efter grodan i Mupparna. Alla här känner till självklara saker som att aldrig röra vid glaset på klockan, aldrig låta klockan vara nära vatten och aldrig ta av sig den i säkerhetskontrollen på flygplatsen. Minsta repa eller defekt och klockan faller i värde.

Tom Chng är en väldresserad yngling i kortade kostymbyxor, Nikesneakers i begränsad upplaga och en TAG Heuer-klocka på handleden, av den sort som man får låna när man lämnar in sin klocka på service hos det tyska klockföretaget. Chng startade klocksällskapet i Singapore 2015.

– Det är klockor för motsvarande 3 till 4 miljoner dollar som ligger där, säger Chng och pekar på bordet med klockorna. Det är inte många platser i världen där man skulle kunna göra något liknande som det vi gör här.

I Sverige rapporterade i somras Svenska Dagbladet om en ”rusning av grova klockrån i Stockholm”. Fram till den 15 juli i år hade det kommit in anmälningar om 64 fullbordade rån och tre rånförsök i Stockholm city, att jämföra med 79 anmälningar för hela 2018. Polisen startar nu en särskild insats för att få bukt med de grova och synnerligen välplanerade brotten, där kriminella i många fall kartlagt klockägare.

– Många klockentusiaster jag känner i usa, Storbritannien, Italien och Frankrike är rädda bara för att bära sina klockor offentligt på grund av rånrisken, säger Tom Chng. Allt fler vet vad de här klockorna är värda. Men sådant händer inte här. Därför är Singapore kanske den mest koncentrerat visuella platsen för klockor i världen, tillsammans med Hongkong och Tokyo. Här kan samlare utan oro gå på stan med klockor värda flera hundra tusen dollar runt handleden.

Vid sidan av säkerheten menar Tom Chng att Singapores starka ställning i klockvärlden kan förklaras med en inblick i landets ekonomi. När det kommer till BNP är Singapore nia i världen. Den unika kombinationen av höga löner och låga skatter på allt utom bilar (Singapore har världens högsta skatt på bilar), gör att invånarna har mycket pengar att spendera på resor, hobbys och lyxsaker. Den som sett den lätt överdrivna romcomsuccén Crazy Rich Asians, som till stor del utspelas i Singapore, vet hur flådigt det översta skiktet här kan leva.

Denna livsstil har nu spridit sig långt ned i åldrarna. Förra hösten uppmärksammade New York Times i en artikel den unga Singaporebon Shoyo Kawamura, som startat ett sällskap för unga samlare av Patek Philippe-armbandsur under hashtagen #patekacademy på Instagram. I artikeln Guys and their Patek’s följde New York Times skribent med när Kawamura bjöd in sina vänner från Hongkong, Sydney, Shanghai och Taiwan för en weekend i Singapore, där Kawamura glatt tog alla notor. Tom Chng var en av de inbjudna. Han vittnar om att helgen, vid sidan om att snacka klockor, innefattade middagar på snofsiga medlemsklubben Straits Clan, en sen festkväll på heta utestället Zouk och en eftermiddag med kubanska Cohibacigarrer och årgångschampagne i Singaporesundet, ombord på en katamaran med utomhusjacuzzi.

– Klockorna är något vi kan samlas runt i Singapore, säger Tom Chng kort när jag frågar honom om helgen med Patek Academy-killarna. Vill du få en bättre bild av de riktiga storsamlarna – som köparen av Paul Newman-klockan – då ska du gå till Heirloom Gallery i utkanten av Singapores Chinatown. Shawn Tan som driver butiken har sålt vintageklockor på samma ställe sedan mer än 20 år tillbaka.

Heirloom Gallery ligger längst in i en ödslig galleria med många tomma butiksytor. Stegen ekar över våningarna. Shawn Tan, iklädd stora markanta sydkoreanska designerglasögon, tar emot. Vid disken har tre potentiella köpare slagit sig ned. Tan ber mig sitta ned och vänta. Tiden går. De potentiella köparna sippar på var sin cappuccino som de har fått av klockbutiksinnehavaren. Alla testar var sin klocka på handleden. Då och då går de fram till en större spegel där de kan se hur klockan ser ut på dem i helfigur. Först två timmar senare lämnar de butiken. Ingen av dem köper något.

– Men du ska se att jag snart kommer att få meddelanden från samtliga, där de önskar lägga undan klockan för att komma in i morgon och slå till, säger Shawn Tan. Det hör till den singaporianska kulturen. Du visar gärna upp vad du köpt men själva köpet är en privat sak som ska skötas mellan säljare och köpare.

Och mycket riktigt. Snart kommer textmeddelandena, där männen – alla från fina familjer med yrkesmässiga kopplingar till Singapores energisektor – önskar köpa klockarna som de provat tidigare under eftermiddagen. Samtliga klockor har prislappar på över motsvarande 100 000 kronor.

– Det är inga stora summor för de här männen. Nästan som en lunch för oss vanliga dödliga, säger Shawn Tan och skrattar till.

Shawn Tan skulle inte vara det minsta förvånad om det visade sig att Paul Newman-klockan köptes av någon av Singapores samlare.

– De största samlarna i staden tar sig inte till min butik utan ber mig att komma hem till dem. Jag har varit i hus där hela rum ägnats åt klocksamlingar värda åtminstone 10–15 miljoner dollar. Jag vet en du borde tala med för att få större förståelse.

Shawn Tan ringer en av dem som han skulle säga tillhör Singapores största samlare. Efter viss övertalning går samlaren med på att ses, mot att vi kallar honom för hans instagramkontos namn @vernitez30, att vi inte nämner mer om hans privata jag än att han till vardags är entreprenör, och att vi bara fotograferar honom bakifrån. Vi får en adress och tar oss dit.

– Jag var inte involverad i Paul Newman-auktionen, det är över min nivå. Men jag kan veta vem det var som bjöd 10 miljoner dollar, säger samlaren när vi ses i hans väns moderna lägenhet en liten bit utanför stadskärnan. Lägenhetsinnehavaren, också han en vintageklocksamlare, samlar även på skateboardbrädor från hajpade amerikanska märket Supreme. De hänger i rader på väggen.

– På de flesta andra platser i världen ses de här klockorna som statussymboler. Det är oftast också bara de som ser klockorna på det sättet och som vill flasha sina innehav som visar upp sina ansikten. Men för oss samlare är de något annat. Vi är intresserade av detaljerna och hantverket bakom. De riktiga samlarna gör därför hellre som jag och håller sig anonyma, säger @vernitez30.

Han säger att i takt med att vintagemarknaden växer har de här klockorna blivit såväl ett betalningsmedel som ett sätt att tvätta pengar för kriminella.

– Genom att inte visa mitt ansikte riskerar jag inte att felaktigt förknippas med den världen.

@vernitez30 placerar ett tjugotal dyrgripar på bordet framför sig och arrangerar dem för fotograferingen. Jag undrar hur han gör för att få tag på klockorna, som tillsammans lätt betingar ett värde motsvarande flera miljoner kronor. Och då är detta bara en bråkdel av hans samling.

– Det handlar mest bara om koll och vad man ska leta efter. Jag älskar verkligen att dyka upp på internetauktioner lite varstans i världen och slå till på objekt som ingen annan förstår värdet av. Jag har gått in i sista sekund på flera av de auktioner och pantbanker ni har i Stockholm och hämtat hem lite av varje. Men jag måste säga att konkurrensen blivit mycket tuffare, i synnerhet under de senaste fem åren.

Den växande vintagemarknaden för klockor har satt sina spår hos återförsäljarna av nya lyxklockor. Det syns även i Sverige, dels i hur klassiska butiker som Stockholms Nymans Ur öppnat en så kallad ”pre-owned”-avdelning där man kan shoppa klockor från de finare märkena från ett par säsonger tillbaka. Men det syns kanske framför allt i hur köerna bara för att få köpa vissa nya klockmodeller av populära vintagemodeller bara växer. Rolex Daytona-modeller i stål hade varit populära under en längre tid redan innan auktionen av Paul Newmans Paul Newman. Efter succéauktionen har efterfrågan slagit i taket.

– Kön för en ny Rolex Daytona kan i dag vara upp till 15 år, säger Andreas Weinås, som sedan lång tid tillbaka bevakat och skrivit om klockbranschen för bland andra King Magazine.

Weinås följde också Paul Newman-auktionen live via auktionshuset Phillips sajt.

– De moderna klockor som har den mest extrema situationen med väntelista, är Rolex nuvarande version av Daytona, med referensen 116500LN, och gmt-Master, med refererensen 126710BLRO, i stål. Du har även Patek Philippes modeller Nautilus och Aquanaut, där priserna på andrahandsmarknaden ligger närmare dubbla listpriset. Det har gjort att de allra flesta handlare helt har stängt sina listor för de modellerna, säger Weinås och fortsätter.

– Gå in i valfri Rolexbutik och försök köpa en sportklocka i stål. Jag utmanar dig! Alla är på väntelista. Att ha ett sådant tryck på en vara är varje varumärkes våta dröm.

Han berättar att de allt mer skenande priserna på framför allt sportklockor som Rolex Daytona i stål, fört med sig nya samlare med en ny mentalitet.

– Om du tittar på vintagemarknaden är det två märken som totaldominerar och slår alla rekord: Rolex och Patek Philippe. De tio översta rekordpriserna är från de två företagen. Exakt varför är svårt att spekulera i, men när det blir så dominerat vill många följa efter, i stället för att hitta något före någon annan som kanske blir värdefullt först om 20, 30 eller 50 år, säger han och fortsätter:

– Om man som jag hänger på olika klockforum kan man se allt fler som verkar intresserade av att köpa en klocka från Rolex och Patek Philippe, bara för att de sedan ett par år tillbaka ökat i värde med 30–100 procent. Men det är också många som sätter ned foten och säger ifrån: ”Köp en klocka för att du gillar den.” Jag kan ju hålla med. Men samtidigt: vem vill inte ha en ekonomiskt försvarbar hobby?

Andreas Weinås pausar och sammanfattar sina tankar.

– Det har, oavsett vad man tycker om det, blivit lite investement banking över det hela. Men det är svårt att ge sig in. Du måste lära dig massor. Jag har ett tips som jag alltid återkommer till när andra frågar mig om råd om hur man ska tänka när man köper vintageklockor: köp säljaren och inte klockan. Välj en seriös vintageförsäljare med bra referenser som med glädje tar tillbaka klockan om något skulle vara fel. Det är vägen att gå.

Inne på auktionshuset Bukowskis i Stockholm medger klockvärderaren Carl Palmegren att det mer än någonsin talas om hur lukrativt det är att investera i vintageklockor.

– Ja du, säger Carl Palmegren och skrattar till. Det har sagts att vintageklockor haft en bättre värdeökning än guld, vin och konst. Men det beror nog lite på hur man tittar. Precis som med allt man investerar i krävs det att man har en ofantlig koll. Sedan ett par år tillbaka har Bukowskis två speciella auktioner per år med vintageklockor.

Carl Palmegren reser före auktionerna till Helsingfors, Köpenhamn, Göteborg och Malmö för att låta människor få sina klockor värderade och, eventuellt, utvalda till de speciella vintageklockauktionerna.

– Det är lite som Antikrundan, säger Palmegren.

När han ska bedöma en klocka tar han först och främst reda på vilken referens det är och vad den har sålts för tidigare. Sedan tittar han på skicket på urtavlan och visarna.

– Har det lagts på ny lysmassa? Det ser man enklast genom att lysa med uv-lampa eller använda en geigermätare. Sedan tittar jag på boetten, alltså höljet i vilket urverk, urtavla och verk är monterat. Har klockan varit inne på service kan man ha polerat bort en tiondels millimeter här. För ett otränat öga kan det se bra ut men en samlare vill alltid ha originalformen. Sedan kollar vi länken och urverket, hur skruvarna ser ut och om någon varit där och pillat.

Till sist, säger Carl Palmegren, handlar det om att ta fram litteraturen för att se så att allt med klockan stämmer överens och inte är sammansatt av olika delar, en så kallad Franken.

– Är jag osäker kan jag ofta höra med klockföretagen själva. Rolex ger inte så mycket information men Omega kan ta fram dagen då klockan tillverkades. Samma med Patek Philippe. Att värdera en klocka kan ta mellan tio minuter och flera veckor, beroende på om vi måste invänta svar.

Det är många, menar Palmegren, som på den upphettade vintageklockmarknaden ser sin chans att göra snabba pengar.

– Jag får avvisa minst en falsk klocka om dagen.

När jag berättar för Aurel Bacs om hur vintagemarknaden för klockor spridit sig till Sverige, och inte minst om mina upplevelser i Singapore, lyssnar han noga. Till slut inflikar han:

– Det säger en del om hur långt intresset för vintageklockor har gått. Men samtidigt som jag är överraskad över hur lavinartat intresset har vuxit, är jag också uppriktigt glad över att dessa hantverk nu värdesätts. För det är just vad de här klockorna är. Hantverk.

Sedan håller han en lång utvikning om vad som betingar värde och varför.

– Vi har sedan länge vant oss vid att en Ferrari kan kosta flera miljoner. Men varför skulle inte en Patek Philippe kunna göra det? Åh, är det för att Ferraribilen är större? Okej, men om vi använder den parametern skulle väl en diamant inte vara värd något alls. Men det är den ju, så det kan inte handla om storlek. Ska vi då titta på värdet av materialet? Okej, en Ferraribil är gjord av ett ton metall och skrot, och går vi in i konsten kostar oljefärg och tavelduk kanske 20 dollar. Så det kan inte vara det heller. Hm, handlar det om tid – att det tog en månad att sätta samman Ferraribilen? Men vänta nu ett ögonblick, det tog sex månader att sätta ihop den här Patek Philippe-klockan …

Aurel Bacs ursäktar om hans ton kan uppfattas som raljant.

– Det var bara så många som blev så upprörda över det höga priset på Paul Newmans Paul Newman. Man stirrar sig blind på att det var en klocka. Men en klocka är aldrig bara en klocka, den har alltid en historia. Det som gjorde Paul Newmans Rolex Daytona så unik var att Paul Newman betydde så många olika saker för så många olika männi-skor. För somliga var han världens bästa skådespelare, för vissa en racerförare, för andra världens coolaste man och för somliga en av världens mest generösa filantroper, som skänkte mer än 1 miljard dollar genom sin välgörenhetsorganisation Newman’s Own. Så för köparen blir klockan, varje gång hen tittar på den, en resa tillbaka till andra platser och rum.

Jag frågar hur trött har är på frågan om vem som köpte Paul Newman-klockan. Han säger inte ett dugg, men att vissa saker vill man bara inte göra offentliga.

– Somliga vill inte berätta vad de bär för underkläder, somliga vill inte berätta vad de har på bankkontot och somliga vill inte berätta vad de gör hemma om kvällarna. Tyvärr lever vi i en kultur där det inte är socialt accepterat att ha ett stort hus, en stor båt och en snabb bil. Då tittar andra snett på dig. Samma sak med finare klockor. Vem är den här personen som har råd med en sådan klocka? Var har han fått sina pengar ifrån? Har han stulit den?

Aurel Bacs förstår fullkomligt, säger han, varför den som köper en vintageklocka för 17,75 miljoner dollar inte vill träda ut i ljuset och berätta det för omvärlden. Han ber mig vänta lite medan han tar på sig rocken, strax ska han ta sig ut till en väntande taxi och vidare till ett möte i Genève.

– Jag kan inte nämna ålder, nationalitet eller något annat som skulle kunna avslöja köparen av Paul Newmans Paul Newman. Men det jag kan säga är att det inte var en drogkartell, inte någon medlem av maffian, ingen oligark och inte Rolex själva. Det var en underbar och passionerad person, och jag kan helt och hållet förstå varför hen ville köpa klockan till det här priset. Det är inte varje dag som världens mest ikoniska klocka är ute på marknaden.