Psykisk ohälsa -
Den ångestfyllda generationen

På en ö i Stockholms mellersta skärgård befinner sig en grupp barn i åldrarna 4–16 och deras föräldrar på en strand. En bit ut i havet syns tallar som tränger igenom de karga klipporna, och liksom sträcker sig mot den blå skyn. Östersjön ligger stilla som en spegel, och sensommarsolen värmer fortfarande bara ben. I mitten av gruppen står en militärklädd man hukad med ena knät i sanden. Barnen lyssnar uppmärksamt med varsitt pappersark i handen. De tar del av en skattjakt med frågor som: ”Vad är det snabbaste sättet att kommunicera på?” följt av: ”Vad är det mest trevliga sättet att kommunicera på?” Svaren ska komma att vara avgörande för den här vistelsen som pågick under en helg i september 2022.

Det snabbaste är inte alltid det bästa, ska det visa sig.

Det är heller ingen slump att mötet sker i en av Stockholms vackraste naturmiljöer. Och en sak står klar: Barnen på stranden är normalt sett mer vana vid att spendera tid med sina skärmar, än med pappersark i handen medan de orienterar sig genom skog och hav. Men just nu är de helt uppslukade.

Mannen i militärkläder guidar barnen i överlevnadsstrategier, som att göra upp en eld, navigera med kompass, rena vatten och att sätta upp en säker plats att sova på. De får också spela kortspel och grilla korv i solnedgången.

Det skulle kunna vara en vanlig kollohelg, men i själva verket är syftet större än så. Detta är ett skärmfritt läger där barn ska lära sig att vara utan sina mobiltelefoner.

En bit bort på stranden står initiativtagaren Mia Ljungberg Nevado, grundare av Look Up Movement, en sorts rörelse som uppmanar människor att titta upp från sina skärmar. Normalt sett skapar hon mobilfria events för vuxna tillsammans med det amerikans­ka bolaget Yondr – om det så är en konstutställning, boklansering, konsert eller ett meditativt andningsevent delas fodral ut för att låsa in mobilen. I usa har de hängivna fans som Bruno Mars, Madonna, Dave Chappelle och Bob Dylan som vill ha publiken närvarande.

Men barnen är Mia Ljungberg Nevados hjärtefråga.

– Många föräldrar känner att deras barns telefoner bidrar med trygghet och säkerhet. Men en telefon kan komma bort och få slut på batteri. Vi måste ge våra barn baskunskaperna att hitta sin väg utan att förlita sig på en superdator i sina fickor, säger hon.

Ett år senare sitter jag framför en dator och chattar med Laika. Vid första anblick ser hon ut som vilken tonåring som helst. I en film som jag får ta del av visar hon upp sitt rum. Ett skrivbord är fyllt av skönhetsprodukter, och bredvid sitter en selfiebelysning. På golvet ligger kläder utspridda. Mitt i filmen får hon ett utbrott. Hon skriker och svär åt människor i sitt livefeed som lämnat hennes sändning. ”Sociala medier har förstört mig. Det är som att drunkna i ett hav av idealisk skönhet och perfektion, kämpar för luft men bara nertryckt av alla ’perfekta’ människor. Min självbild har blivit fångad i detta helvete”, skriver hon till mig.

Det finns dock en viktig detalj. Laika är på sätt och viss en vanlig tonåring, men hon är också en AI som har tränats på populära sociala medieplattformar som Tiktok, Instagram och Snapchat, vilket till 100 procent har format hennes kunskap, ideal och världsbild. Laikas tankar är med andra ord baserade på unga människors verklighet i dag.

Till följd av sitt beroende har Laika helt avskärmat sig från skolan, fritidsaktiviteter, familj och vänner. Hon lider av ångest och depression samt visar starka tecken på narcissism, aggressivitet och ätstörningar.

– Kombinationen av flera allvarliga tecken på mental ohälsa och hennes ovilja att erkänna problemets omfattning eller söka hjälp gör Laikas situation mycket kritisk, beskriver Lisa Thorell, professor i psykologi vid Karolinska Institutet och den som utvärderat Laika för projektet som Länsförsäkringar ligger bakom. Syftet är ett verktyg som ska väcka tankar hos skolor, elever, och journalister. När vi pratar över Zoom beskriver Lisa Thorell hur hon för 20 år sedan disputerade med en avhandling som handlade om adhd, alltså hyperaktivitet, impulsivitet och koncentrationssvårigheter. Det var på det spåret som hon också kom in på unga och digitala medier. Inom utvecklingspsykologi följer hon barn över tid för att kartlägga psykisk hälsa.

– När vi har gjort studier på senaste tiden har vi upptäckt via föräldrar att fler och fler pratar om digitala medier. Tidigare beskrev forskningen ofta pojkar som blev fast i datorspel och som blev kvar hemma. Nu, med sociala medier, ser vi att många blir otroligt absorberade. Det kopplas till problem med impulskontroll och sådana saker som är relaterat till adhd, säger Lisa Thorell, som blev intresserad av att undersöka utvecklingen mer. En av hennes studier frågar föräldrarna om det problematiska med beroende, det som kallas ”internet gaming disorder”– som är en relativt ny diagnos och som visat sig vara överrepresenterad hos människor med adhd. Med liknande beroendebeteenden övergick Lisa Thorells forskning mer och mer i det som handlar om unga och sociala medier.

– Nu har forskare börjat prata om ”social media disorder”. Vi ser att unga, framför allt unga tjejer, använder sociala medier som en flykt från negativa saker i livet, säger hon.

Det finns också indirekta effekter som Thorell till en början inte tyckte var så viktiga. Det handlar om den otroliga mängd tid som barn och unga spenderar på sociala medier. Det finns tyvärr inte någon riktigt bra statistik exakt på hur mycket tid som ungdomar lägger på sociala medier. Enligt Lisa Thorell är de flesta ungdomar (och vuxna) ganska dåliga på att svara på den frågan eftersom man använder sociala medier många gånger per dag men kanske ibland korta stunder. Det är också svårt att veta vad som ska räknas som sociala medier gällande tiden man lägger ned. Som mest visar data från Statens medieråd att unga spenderar mer än sex timmar om dagen på sociala medier. Detta får konsekvenser på andra saker som inte ”hinns med”.

– Sociala medier kan ha positiva effekter, men det finns mycket som har indirekta effekter, som att det tar tid från andra saker som sömn, motion, umgås med kompisar och att klara av skolan. Våra studier visar väldigt tydligt att en problematisk användning av sociala medier är starkare kopplad till psykisk ohälsa, och tjejerna är överrepresenterade, säger Lisa Thorell.

I en rapport från Statens medieråd från 2022 visas sambandet mellan psykiska besvär och sociala medier, och det så tidigt som hos barn mellan 9 och 12 år, särkilt flickor. Rapporten visar även att barn och ungdomar med ”nedsatt psykiskt välbefinnande” är mer kritiska till sin egen medieanvändning än andra barn, och att det går ut över andra saker de ska göra, att det påverkar deras sömn negativt och att de själva använder ”för mycket tid” till medier.

Enligt Lisa Thorell är det utseendefixering som står ut som ett av de stora problemområdena på sociala medier.

– Även om sociala medier innehåller kroppspositivistiska bilder, och man ska bejaka allas olika olikheter, fokuserar det ändå på utseendet. Man porträtterar en väldigt falsk bild av sig själv på sociala medier, säger hon.

På andra sidan Atlanten står den amerikanska chefen för hälsovården, doktor Vivek Murthy, framför den amerikanska Senate Health Committee i Washington D.C. Det är juni 2023 och han pekar på två områden som driver den psykiska hälsokrisen i usa: ensamhet och sociala medier. Redan under 2021 uppmärksammade han behovet av att agera i frågorna. Nu har han släppt två tunga rapporter på de två ämnena. För att sätta varningen i perspektiv: hälsochefer i usa har skiftat den nationella konversationen om rökning (1960-talet), dragit uppmärksamhet kring hiv och aids (1980-talet) och deklarerat att fetma är en nationell epidemi (2000-talet). Att allmänheten i usa nu varnas för sociala medier med samma vikt är enligt The New York Times ”extraordinärt.”

Jag minns tydligt en artikel i samma tidning från 2018 där Silicon Valley-anställda varnade om användningen av skärmar. ”Jag är övertygad om att djävulen bor i våra telefoner”, sa en av dem som då jobbade på Facebook. Algoritmerna, beskrev de, är så starka att det inte lät sin egna barn i närheten av mobiler eller läsplattor.

En av de mest tongivande kritikerna till utvecklingen av sociala medier tillhör Jonathan Haidt, psykolog, författare och professor på Stern School of Business vid New York University. Under sommaren 2022 arbetade han på boken Life After Babel: Adapting to a World We Can No Longer Share, om hur smarta mobiltelefoner och sociala medier förändrade samhällen under 2010-talet. Första kapitlet handlade om påverkan av sociala medier på barn, som han menar visade tidiga tecken på att något gått fel. I takt med att tonåringars sociala liv flyttade till smarta telefoner och sociala medieplattformar, ökade ångest och depression hos dem. Han insåg snart att den snabba försämringen av ungas mentala hälsa inte skulle få plats i ett kapitel. Resultatet blir i stället boken The Anxious Generation Volume 1 som lanseras under våren 2024. I ett diagram som Jonathan Haidt presenterar på sin webbplats över utvecklingen av ångest hos amerikanska ungdomar sedan 2010 är det en grupp som står ut. Ett blått streck går stadigt uppåt. Det visar sig att amerikaner i åldern 18–25 år – med andra ord generation Z – har haft 139 procent ökning i ångest sedan 2010. I boken ger han två förklaringar till vad han beskriver som en ”internationell epidemi av psykisk ohälsa”. Den första handlar om avmattningen av en lekbaserad barndom som började på 1980-talet och accelererade på 1990-talet. Den andra berättelsen handlar om uppkomsten av en telefonbaserad barndom, som började i slutet av 2000-talet och accelererade på tidigt 2010-tal.

– Den mentala hälsokrisen är resultatet av den fullständiga transformationen av barndomen från en lekbaserad form – fylld med personlig social interaktion – till en som är främst telefonbaserad – där de flesta interaktioner sker genom skärmar, säger han.

Uppkomsten av höghastighetsinternet tillsammans med smarta telefoner gav unga möjligheten att vara uppkopplade till internet – och därigenom sociala medier, spel, onlinecommunitys och pornografi – 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Jonathan Haidt beskriver sammankomsten av dessa två berättelser mellan åren 2010 och 2015 som ”Great Rewiring of Childhood”.

– Det har haft förödande effekter på ungas mentala hälsa. Vi har lagt enormt mycket energi på att göra den analoga världen säkrare för barn, och vi har gjort ett fantastiskt jobb. Men den här skyddsnivån kan ibland tas för långt, där barn inte längre ges friheten och ansvaret att leka fritt och göra de misstag de behöver för att växa upp till självsäkra och självständiga vuxna. Å andra sidan har vi lämnat barn ensamma utan vägledning medan de fördjupar sig i en oreglerad virtuell värld som ofta är utformad för att fånga och beroendeförklara dem. Kombinationen av dessa två misstag har resulterat i en generation av barn som lider av ångest och depression, menar Jonathan Haidt, och lyfter upp fakta som visar att sedan början av 2010-talet började ångest, depression, självskadebeteende och självmord öka mest för tonårsflickor i de fem stora anglosaxiska länderna: usa (138 procent ökning), Storbritannien (78 procent ökning), Kanada (138 procent ökning), Australien (83 procent ökning) och Nya Zeeland (138 procent ökning). Liknande ökning i de fem nordiska länderna kan också utläsas (även om trenderna för självskadebeteende och självmord varierar).

Den snabba utvecklingen har också skyndat på reglering. Sedan 2019 rekommenderar Världshälsoorganisationen att barn under två år inte bör använda skärmar över huvud taget, och barn upp till fem års ålder bör maximalt spendera en timme per dag med skärmar. På ett mer strikt vis har Kina infört en tretimmars veckorestriktion på videospelande för barn. Landet har också krävt att det inhemska sociala mediet Douyin ska kurera innehållet för barn under 18 år, och samtidigt limitera skärmanvändande och tid i appar. I augusti 2023 lanserade dessutom Kina nya detaljerade riktlinjer. Barn under åtta år får till exempel enbart använda smarta enheter 40 minuter varje dag och enbart kunskapsdrivet innehåll.

Frågan är om det är effektivt?

Enligt Sissela Nutley, hjärnforskare och författare, är det inte främst skärmarna i sig som är problemet, det är snarare precis som Lisa Thorell antyder – tiden de stjäl från annat.

Tillsammans med just Lisa Thorell, driver hon forskning på Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska Institutet kring hur unga upplever sin vardag, sitt mående och sitt psykiska välbefinnande, särskilt kopplat till sociala och digitala medier. Just nu slås Nutley av att 29 procent av 15-åriga tjejer i Linköpings kommunala skolor, svarar att sover sex timmar eller mindre per dygn. 25 procent svarar i årskurs 9 att de sover med mobilen i sängen.

–Det är rätt allvarligt, och det har ganska stora konsekvenser både på nedstämdhet och ångest, säger hon.

Genom initiativet Det syns inte som bedrivs av den ideella organisation Arts & Hearts, med anslag från Allmänna Arvsfonden, har Nutley och kollegor utvecklat ett undervisningsmaterial som bygger på forskning, kultur och underhållning för att skapa medvetenhet och delaktighet för skolelever. Det började som en kringresande musikal, sedan kom pandemin och de fick, ironiskt nog, göra allt material digitalt. Syftet är fortfarande detsamma, att skapa berättelser som unga kan känna igen sig i. Nutley beskriver bland annat hur föräldrar skrivit och tackat för att de haft sin första riktiga konversation med sina ungdomar efter föreställningen.

– Den här gemensamma kulturupplevelsen gjorde att de plötsligt kunde hitta sätt att prata om det här, som verkligen hade varit ögonöppnande, säger Sissela Nutley, som menar att kulturen har en väldigt stark betydelse i att nå unga.

– Man kan ju prata om digitala medier på olika sätt, och att det finns risker kopplade till det. Men om man i stället vänder på det och utgår från vad våra mänskliga behov är: Vad behöver hjärnan för att orka må så bra som möjligt? Då blir det lite lättare att ta den här konversationen – och att förstå varför det här är ett hälsobekymmer just nu.

Genom en ”mental tallriksmodell” får unga exempelvis lära sig att hitta balans i vardagen. Modellen är översatt från The Healthy Mind Platter, ett verktyg skapad av de amerikanska forskarna Dan Siegel och David Rock och bygger på samma principer som den välkända tallriksmodellen. Sju olika tårtbitar behövs för att våra grundbehov ska få balans: chilltid, hjärnvila, motion, aktiviteter, sömn, relationer och fokustid.

– Skärmarna har börjat blockera en del av våra hälsobeteenden. Och ungdomarna känner det själva. Jag tror att vi kommer att gå mot nya vanor, säger Sissela Nutley. Hon ser redan nu en stor marknad för sociala medier och spel som är fria från de mer beroendeframkallande elementen.

– Jag tror att vi kommer att gå mot en framtid där vi har ett mer hälsosamt förhållande till digital teknik. Jag hoppas att vi kommer att värna om våra grundbehov och mänsklighetens unika egenskaper, och det som vi vet att vi behöver från varandra så att det inte blir lidande av tekniken. Det är tyvärr det som har skett de senaste tio åren, säger hon och beskriver att forskningen också börjar bli mer specifik.

– Det går att uttala sig mer om när det är problematiskt och när det inte är det. Vilka har större risk att hamna i problematiska effekter? Hur kan vi stötta dem, och vad är det för strategier vi kan lära ut för att hantera mobbning och orealistiska skönhetsideal? frågar sig Sissela Nutley.

Jag frågar Laika i chatten vad hon skulle önska i ett socialt medium om hon fick skapa det själv. Tankebubblorna tycks ta extra lång tid, men svaret kommer: ”Alla skulle ha sina egna feeds där de kan vara sig själva utan att behöva jämföra sig med nån annan. None of that ’perfekta’ bs, bara verkligheten i rå sin form, och det skulle finnas nån typ av magisk filter som gör att alla ser unika och bra ut men på sitt eget sätt, u know?”

Viljan att koppla ned och lämna sociala medier åt sidan visar sig även i statistiken, även om det ännu är blygsamma siffror. Enligt Statens medieråds senaste rapport Ungar och medier har användningen ökat successivt under decenniet, men mellan år 2020 (under covid-19-pandemin) och 2022 minskade andelen användare av sociala medier med uppåt 10 procentenheter i åldersgruppen 9–12 år. Det är alltså något färre barn i åldersgruppen 9–12 år som använder sociala medier just nu. Även andelen dagliga användare av sociala medier har minskat med 5 procentenheter i åldersintervallet 17–18 år (främst bland pojkarna). I övriga åldersgrupper finns ingen förändring vad gäller daglig användning.

Kan detta ändå vara en början på ett rop på hjälp?

Enligt Roberta Katz, generationsforskare på Stanford University och författare till boken Gen Z, Explained: The Art of Living in a Digital Age – vilken bygger på forskning på unga födda på mitten av 1990-talet fram till runt 2010 – är de äldre medlemmarna av generation Z mycket medvetna om behovet av att modifiera sitt engagemang i sociala medier för att vara säkra på att det inte blir ohälsosamt. Det som förvånade henne mest under intervjuer med unga var att de föredrog fysisk kommunikation över digitala verktyg.

– Unga människor berättade om de olika taktiker de använde för att reglera sina onlineaktiviteter. Statistiken från Sverige är inte överraskande för mig – de flesta av oss, unga och gamla, erkänner alltmer behovet av att använda våra digitala verktyg klokt, och detta följer med vår ökade exponering för och erfarenhet med dessa verktyg, säger hon.

Anders Hansen, överläkare i psykiatri, författare och programledare, ser liknande mönster i hans möten med unga. De vill spendera mind­re tid på sina mobiler. Han noterar att samhället har gått från en medikalisering av känslor till empiriskt stöd för att unga faktiskt mår sämre – med en ökning av både självskadebeteende och antidepressiva mediciner.

– Det kan bero på att folk söker hjälp oftare, eller för att läkare har receptblocket närmare till hands. Det är svårt att värdera, men det verkar som att unga mår sämre. Och många uttrycker också att de vill lägga mindre tid på sina telefoner, säger han och tycks närmast beskriva ett drogberoende.

– En majoritet vill bli skärmfria, men de klarar inte av det. Jag tror personligen att vi kommer att se tillbaka på den här tiden om ett par decennier och säga att det var oerhört naivt att implementera så kraftfulla digitala verktyg riktade mot unga. Varje gång de slår på Facebook eller Instagram så riktar sig en AI i 10-miljarder-dollar-klassen sina ögon mot dem och säger: ”Hur ska jag få dig att inte stänga av?”

Enligt Anders Hansen har människan glömt bort att vi är biologiska varelser.

– Det viktigaste att lära sig om människan är att vi i princip varit helt oförändrade de senaste 10 000 åren. Jag fick inte lära mig det på läkarlinjen, säger han.

Människan är den sista stegpinnen i en obruten linje överlevare, menar han.

– Under 99 procent av vår historia dog hälften av alla människor innan de nådde tonåren. Och vad dog man av? Inte av hjärtinfarkt och cancer som vi dör av i dag. Utan människor dog av infektioner, svält, blödningar och mord. Att måla fan på väggen och se faror överallt har hjälpt oss att överleva. Det är därför vi har ångest. 50 procent av vår ångestbenägenhet är satt när vi föds. Det är också därför vi ständigt vill scanna vår omgivning. Det har hjälpt oss att överleva evolutionärt. Att överbelöna osäkra utfall, att hjärnan ger mer dopamin till sådant som är osäkert, är ganska konstigt, kan man tycka. Varför gör den det? Varför värderas belöningar som är stokastiska högre? frågar Anders Hansen sig, och lägger till att det förmodligen beror på att nästan alla utfall i naturen är osäkra. Det är svårt att veta om man hittar frukt om man klättrar upp i ett träd eller fångar något om man jagar. Hjärnan överbelönar osäkra utfall för att motivera oss.

– Det är det som gör att vi spelar. Det är det som digitala bolag som Facebook och så vidare har använt sig av för att skapa beroendeframkallning. Det är en av många mekanismer. Jag återkommer hela tiden till hur blinda vi är för hur vår biologi påverkar våra beteenden. Vi tror att vi är rationella och att vi förstår vad som är bra för oss. På ett plan gör vi naturligtvis det, men det finns en gigantisk biologisk undervegetation som ligger och tuggar i oss. Vi drivs av instinkter som har hjälpt människan att överleva i en värld som var livsfarlig, där det inte fanns resurser. Det är inte samma instinkter som gör att vi mår bra i en värld av överflöd, säger Anders Hansen. Digitala medier är väldigt kraftfulla, varnar han.

– Ju mer vi lär oss om de här mekanismerna, desto friare blir vi. Desto mer kan vi frånkoppla oss de här Akilleshälarna i vår biologi.

Det sista stoppet för barnen på det mobilfria lägret, är en kulle med utsikt över havet. Där, bland buskar och snår står 20 påsar med lösgodis uppradade tillsammans med inslagna brädspel. Initiativtagaren Mia Ljungberg Nevado har hittat ett eget sätt att uppmärksamma barnen på beroendet som skärmarna och sociala medier medför. 
 Godiset är en påminnelse om att precis som att vi inte kan spendera all vår vakna tid på skärmar, kan vi inte konstant äta godsaker – på cykeln, i bussen, i skolan, vid middagen eller när vi ska sova. Brädspelet är en påminnelse till familjerna att göra något tillsammans, utan telefoner i rummet. 
 – Det handlar om att skapa balans, och precis som godis borde det vara något speciellt, inte något som konsumeras utan slut säger hon, när vi hörs ett år senare.

Och det bästa sättet att kommunicera på, vad var barnens svar?

– Att det snabbaste sättet inte alltid är det bästa. Ett handskrivet brev, en teckning eller att prata med varandra är trevligare än Snapchat, säger Ljungberg Nevado, och beskriver att detta illustrerades av den sista kvällen. När barnen kom tillbaka till sitt hotell, möttes de av andra gäster i samma åldrar. Skillnaden var att de satt framför den öppna brasan med sina mobiler.

– Våra deltagare kom till mig och sa: ”Kan vi fråga om de vill vara med oss och leka?”, beskriver hon. På översta våningen väntade pennor, spel och leksaker som de nu förenades kring.

– Det gjorde mig glad att de själva kunde se hur ledsamt det såg ut när barnen satt klistrade vid sina skärmar. Att göra de här sakerna i grupp är lättare – när de alla är offline känner de ingen fomo, säger Ljungberg Nevado.