Enligt EU-parlamentet innebär klimatneutralitet, eller koldioxidneutralitet, att det finns ”balans mellan utsläppen av koldioxid och absorbering av koldioxid från atmosfären till koldioxidsänkor”. Detta kan appliceras både på individer och organisationer, beskriver fn Climate Change och hänvisar individer till deras klimatkalkulator där hushåll kan mäta sina utsläpp. För att få ned dem beskriver fn att man till exempel kan byta till en leverantör av grön el, sluta köra till jobbet och i stället gå eller cykla, göra sig av med torktumlare, byta till led-lampor eller stänga av kranen vid tandborstning. Enligt fn ska man sedan testa hur mycket ens utsläpp reducerats, och därefter klimatkompensera resten.
På Naturvårdsverkets webbplats beskriver de på ett liknande sätt hur individer kan minska sin klimatpåverkan. Enligt dem är Sveriges utsläpp av klimatpåverkande gaser till följd av svensk konsumtion i snitt 8 ton koldioxidekvivalenter per person och år, vilket är avsevärt högre än det globala genomsnittet. Om Parisavtalets mål om att hålla den globala medeltemperaturökningen väl under 2 grader innebär det att de genomsnittliga globala utsläppen bör vara högst 1 ton per person 2050. Genom att exempelvis resa med flyg mindre ofta, byta till fossilfria drivmedel, förändra matvanor och köpa begagnat i stället för nytt kan vi som individer minska vår klimatpåverkan med flera ton per år.
Men går det att leva helt klimatneutralt i dag?
Enligt Anita Lundström, expert på mat och miljö vid Naturvårdsverket, går det att leva mycket mer effektivt och med mindre utsläpp än vad vi gör i dag. Men att komma ned till att leva helt i linje med Parisavtalet ligger längre fram i tiden.
– I Sverige tas det fram klimatstyrmedel som en del av klimathandlingsplanen i riktning att nå nettonoll växthusgasutsläpp till året 2045 i linje med Sveriges nationella mål.
Det krävs även en enorm omställning när det kommer till beteende. Tyvärr är det inte ”bara att göra”, även om kunskapen om klimatet har ökat. Naturvårdsverkets senaste undersökning från maj/juni 2021 visar att 8 av 10 svarar att de tror att de själva kan göra något för att bromsa klimatpåverkan i Sverige.
– Men att man kan göra något, och vilja göra något, räcker inte alltid. Vi är lata och bekväma. Vi tänker ibland kortsiktigt. Mycket i forskningen på senare tid handlar mer om känsla och stundens ingivelse, därför blir det inte alltid korrekt. Man kan hjälpa konsumenter att göra rätt, säger Anita Lundström, och nämner en nyligen publicerad internationell analys av 400 studier vid Cambridge, Yale och Göteborgs universitet som visar att vad andra människor gör är viktigare än ren kunskap och fakta kring vad som är ”rätt eller fel” i kampanjer för att skapa ett klimatsmart beteende. Magnus Bergquist från Göteborgs universitet kommenterar studien:
– Att lära sig att människor runt omkring oss har börjat välja vegetarisk mat eller att cykla till jobbet är ofta bättre motiv för att få till beteendeförändringar.
Enligt klimatprofessorn Christine Wamsler på Lunds universitet, visar hennes forskning att det inte räcker med att förlita sig på komplexa system som ska göra omställningen möjlig genom yttre faktorer som ekosystem, socioekonomiska strukturer, politik och teknik. Vi behöver uppmärksamma krisens inre egenskaper. I de senaste IPCC-rapporterna citeras Wamslers forskning och bekräftar att en inre omställning måste kopplas till den yttre.
– I själva verket är det våra sätt att tänka och vara som individer och kollektiv som utgör kärnan i de katastrofala förändringar vi ser i dag, säger hon. Den inre omställningen handlar om vår världsbild, våra värderingar, tankesätt och övertygelser. Enligt Wamsler kan människor lära sig att tänka ur ett mer holistiskt perspektiv. Exempelvis skulle det kunna innebära att skola och vård gav människor möjlighet till ett mer holistiskt lärande som mindfulness och medkänsla.
– Det handlar om att bli (eller gå över till) ett mer omtänksamt samhälle, i stället för att alltmer utmatta oss själva, andra och planeten, säger Christine Wamsler.
Europeiska gröna given
EU-parlamentet beskriver att för att uppnå ett nettoutsläpp som är noll måste de globala utsläppen av växthusgaser vägas upp av att motsvarande mängd kol binds upp. I december 2019 presenterade EU-kommissionen den Europeiska gröna given, dess viktigaste plan för att göra Europa klimatneutralt till år 2050. Målet ska nås genom den europeiska klimatlagen som gör det till bindande lagstiftning.
