Cannabisdebatt -
Gröna vågen

Ijanuari 2014 träffade en reporter från den 
amerikanska tidskriften The New Yorker president Barack Obama. När journalisten frågade om Obama såg cannabis som mindre farligt än alkohol lutade han sig tillbaka och lät en stunds tystnad passera innan han svarade.

– Ja.

Vid det laget hade presidenten ett kvitto på sitt lands drygt 40-åriga krig mot droger, och därmed många anledningar till att uttala sig så drogliberalt. USA hade lagt en förmögenhet på att försöka kontrollera narkotikaimporten från andra länder. Polis- och militärstyrkor hade mobiliserats för att försöka minska den utländska odlingen, flygplan hade bombat bekämpningsmedel över odlade fält. Ungefär 40 000 personer satt i amerikanska fängelser för cannabisrelaterade brott – de allra flesta unga afroamerikaner. Trots det hade både bruket och opinionen för en legalisering ökat.

Efter en folkomröstning 2012 blev delstaten Colorado den första i USA att legalisera cannabis. Beslutet blev historiskt: till skillnad från tidigare experiment med frizoner, av­kriminaliseringar och inofficiella undantag runtom i världen är Colorado den första staten att införliva cannabismarknaden i skatte­systemet.

Efter Colorado följde delstaten Washington med en liknande lag­ändring, och näst på tur med folk­omröstningar står Alaska och Oregon.

I Uruguay har man gått steget längre. I december 2013 röstade landets senat fram en lag som gör landet till det första i världen att legalisera hela marknaden, från frö till försäljning.

För två år sedan kom en rapport från en panel bestående av 22 namnkunniga medlemmar. FN:s förre general­sekreterare Kofi Annan, USA:s tidigare utrikesminister George Schultz, före detta presidenter i Polen, Colombia, Mexiko, Brasilien, Grekland, Portugal, Chile och Schweiz med flera under­tecknade rapporten, som vädjade om ett paradigmskifte i den globala narkotika­politiken. De förändringar de vill genomdriva innebär inte bara att satsa på vård i stället för straff för dem som använder droger, utan också av­kriminalisering och laglig reglering.

Men i Sverige lever fortfarande visionen om ett narkotikafritt samhälle.

Den globala gräsvågen bekymrar Maria Larsson, ansvarigt statsråd för narkotikafrågor, som säger till Icon att hon tycker att Obamas uttalande är olyckligt.

– Det är en oroande liberaliseringstrend som pågår världen över. Det finns mycket starka ekonomiska krafter som verkar i den riktningen, säger hon.

Hur blev Sverige en sådan utstickare i den globala narkotikapolitiken? Och hur kom ett ogräs att inta huvudrollen i en så laddad debatt?

Det är tidig morgon i mars 2010, och det är äntligen dags. Flera månaders spaningsarbete ska nu nå sin kulmen. Ett 20-tal civilklädda poliser gör sig redo för att i gryningen slå till mot flera adresser i Stockholm. På exakt samma tid går de in. I tre lägenheter hittar de avancerad odlingsutrustning med special­anpassad belysning, ventilation och tält med meter­hög cannabis, bara några dagar från att skördas. En av de tre huvudmännen äger ett skivbolag, och en ledtråd i spaningsarbetet fanns i hans beslagtagna dator: uppgifter om att hans plantor skulle lånas ut till en musikvideoinspelning.

Redan ett år tidigare konstaterade polisen att lokala odlingar hade blivit så vanliga att Sverige nu var själv­­­­­­­­försörjande vad gäller cannabis. Beslagen som gjordes vid gryningsräden blev rekordstora, men sådan omfattning hör inte till vanligheterna i Stockholm. Enligt Fredrik Näslund, rotelchef vid narkotikaroteln på länskriminalpolisen i Stockholm, är det oftast inte stora kriminella ligor som odlar cannabis i huvudstaden.

– Det finns nästan inga organiserade gäng eller nätverk som har som profession att odla cannabis, säger han. Det vanliga är att det är ett kompisgäng, som röker själva, som säljer vidare för att finansiera sitt eget bruk. Så gör de slag i saken, köper ett färdigt odlingskit från en nätbutik, hyr en omöblerad lägenhet i andra eller tredje hand och smäller upp en massa tält. Eftersom de kan sälja marijuanan för 60–100 kronor grammet, och driva upp 2 000 gram på några månader, kan de göra en bra förtjänst.

Cannabis i hjärnan

Cannabis sativa, eller hampa, är en tålig och snabbväxande ört, vars blom­knoppar utsöndrar en klibbig kåda. Kådan samman­pressas och röks som hasch, och de torkade honblommorna röks som marijuana. Växten innehåller ett hundratal så kallade cannabinoider, som fäster på särskilda cannabinoidreceptorer i hjärnan. Receptorerna finns i hjärnan för att ta upp signalsubstansen anandamid – kroppens eget marijuana – som bland annat påverkar humör, sömn och aptit. I en vetenskaplig studie hade löpare och cyklister 80 procent mer anandamid i hjärnan efter att de tränat. Flera av ämnena i cannabis är psykoaktiva (vilket betyder att de ändrar sinnestill­ståndet) och det mest kända heter THC. Men många av dem är fortfarande outforskade. För inte länge sedan upp­täckte man till exempel cannabidiol, som har en antipsykotisk motverkan till THC.

Drogen har blivit starkare

Kriget mot droger intensifierades på 1970– och 1980-talet. Den illegala odlingen blev mer och mer sofistikerad och inriktad på att minska produktionstiden och maximera mängden av det psyko­aktiva ämnet THC. Det förvandlade också cannabishandelns traditionella konsumentländer till produktionsländer. I Marocko har jordbruksytan för cannabis halverats på bara några år. I Sverige konsumerar vi numera mest marijuana som har odlats i landet. För 20 år sedan pendlade THC-halten i svensk marijuana mellan 0,1 och 4 procent. I dag ligger halten mellan 3 och 15 procent, enligt Rikskriminalpolisen.

Hur farligt är det?

Som hos alla andra russubstanser beror marijuanans hälsorisker på hur ofta och i vilka mängder den intas, hur stark den är och på konsumentens ålder.

Den mest negativa, vetenskapligt dokumenterade effekten av cannabis­användning är kopplingen till psykoser och schizofreni. Andra negativa effekter är försämrat korttidsminne, svårare att utföra komplicerade tankeoperationer, svårare att koncentrera sig och att bearbeta information, men det är omdiskuterat hur länge dessa effekter sitter i efter att man använt drogen.

Att man skulle bli dum av cannabis är också omdiskuterat. En nyzeeländsk studie har visat att ungdomar som har börjat röka cannabis i tonåren och sedan fortsatt i vuxen ålder har lägre IQ än dem som aldrig har använt drogen. Kritiken från andra forskare mot denna studie har varit att det inte går att utesluta andra sociala faktorer för den lägre IQ:n hos gräsrökarna.

Ett problem med tidigare studier är att halten av den rusgivande substansen THC (se rutan Cannabis i hjärnan) i den cannabis som brukas har ökat dramatiskt på senare år. I USA, där THC-halten också ökat under det senaste decenniet, har samtidigt antalet cannabisrelaterade besök till akutmottagningar ökat med 59 procent.

Förespråkare för en legalisering argumenterar däremot för att en ökad kontroll över både produktion och försäljning kan minska drogens negativa effekter, genom att man till exempel kan förädla bort de skadliga substanserna och ta fram cannabis med olika TCH-halter, ungefär som de olika alkoholhalterna i rusdrycker.

Fredrik Näslund har sett en tydlig skiftning i synen på cannabis de senaste åren.

– Många har en helt annan inställning till det nu jämfört med 10, 15, 20 år tillbaka i tiden, säger han. Jag tillhör den generationen som växte upp med en väldig skrämsel­information: Om du röker på blir du heroin­missbrukare inom ett halvår. Nu finns det mer information som man själv kan värdera, och många jämför med andra länder. Jag kan ha en viss förståelse för att det uppstår en krock i synsättet mellan de olika generationerna.

Den skrämmande information som Fredrik Näslund – liksom många andra poliser, politiker och myndighets­företrädare – är uppväxt med är en del av en era som började vid 1970-talets slut. Fram till dess hade Sverige laborerat med både mer och mindre tillåtande droglagstiftning. Men i och med psykiatern Nils Bejerots genomslag på den narkotikapolitiska scenen skulle hela vår syn på droger förändras i grunden.

Bejerot hade arbetat som polisläkare och bland annat studerat injektionsmissbruk bland arresterade svenskar. Hans slutsats var att narkotikamissbruk liknar en epidemi, och att missbrukare måste identifieras och om nödvändigt isoleras för att inte sprida den ”sociala smittan” vidare.

Till en början sågs Bejerots idéer om nolltolerans som extrema, men efterhand vann han mer och mer in­flytande. Han publicerade 600 uppsatser och debattartiklar, och under många år föreläste han för poliser i utbildning. Mannen med de signifikativt stora glasögonen, tweedkavajerna och den odiskutabla pondusen blev något av en svensk knarkbekämpningsguru, och än i dag kallas han ”den svenska narkotika­politikens fader”. 1969 grundade han Riksför­bundet Narkotikafritt Samhälle tillsammans med den socialdemokratiske riksdagsledamoten Yngve Persson, och åtta år senare beslutade Thorbjörn Fälldins regering att det svenska samhället skulle bli narkotikafritt.

Den linjen är mer eller mindre oförändrad i dag.

Bengt Svensson, som är professor i socialt arbete och som satt med i missbruksutredningens vetenskapliga grupp för tre år sedan, säger att just kampen mot cannabis har varit en av Sveriges narkotika­politiska profilfrågor.

– Folkhälsomyndigheten, Social­styrelsen och regeringen har varit nästan världsledande i att svartmåla cannabis och lyfta fram dess skadliga sidor, säger han, och berättar om forskar­kollegor som har lagt ned sin narkotika­forskning då de upplevt sig för hårt ansatta av direkta personangrepp.

– I stor utsträckning har regeringen gått ihop med fundamentalistiska organisationer som Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle och IOGT-NTO, och bara enstaka forskare har släppts fram hos myndigheter och i pressen. Men de senaste tio åren har det mjukats upp, förmodligen som ett resultat av att svensk narkotikapolitik har tappat självförtroendet. Vi har inte departementsföreträdare eller regerings­företrädare som är speciellt pålästa och effektiva i sin argumentation, säger han.

Strax efter Colorados cannabis­legalisering blev justitieminister Beatrice Ask och två riksdagsledamöter utskrattade på sociala medier, då de länkat till en satirartikel från sajten The Daily Currant om att 37 människor dött i cannabisöverdos – något som är fysiskt omöjligt.

I efterhand redigerade justitie­ministern sin Facebookkommentar till länken:

”Dumt och sorgligt att i satirform förlöjliga de som inte gillar legalisering av cannabis. Min första motion i ungdoms­förbundet hette Krossa knarket! I den fåran har jag inte ändrat uppfattning alls”, skrev hon.

Bengt Svensson efterlyser en grundlig utredning av för- och nackdelar med den svenska droglagstiftningen, till exempel det globalt utmärkande faktumet att du här kan bli dömd för den narkotika du har i din egen kropp.

– Innan jag tar ställning vill jag ha en allsidig vetenskaplig utvärdering. Det borde ändå vara rimligt att man försöker göra en analys av effekterna. Men det har nog handlat om en viss rädsla från regeringens håll för vad en sådan utredning skulle ge för resultat, att den skulle visa att det inte fungerar så bra. Lite ”det man inte vet har man inte ont av”, säger han.

Centerpartisten och EU-ministern Fredrick Federley är en av de politiker som har varit mest kritisk mot den svenska drogrestriktiva linjen.

– När vi hanterar alkohol är bruk en sak och missbruk en annan. Cannabisdebatten blir totalt svart eller vit, säger han uppgivet på telefon.

När vi frågar Maria Larsson om att skilja på bruk och missbruk svarar hon att cannabis inte är en ofarlig drog.

– Tvärtom säger forskarna att dagens marijuana är betydligt starkare än den som användes några decennier bakåt i tiden.

Den fråga som Fredrick Federley förgäves försökt lyfta i Sverige är densamma som Kofi Annans kommission av expresidenter och opinionsbildare: att förflytta arbetet mot narkotika från kriminalisering till vård, det vill säga behandla dem som har problem i stället för att straffa alla som brukar.

Men i Sverige har polisen under det senaste decenniet fått ännu fler resurser för narkotikaarbetet. 2003 hade polisens budget för narkotikabrott fördubblats sedan 1980-talet, och antalet anmälda narkotikabrott har ökat med 230 procent sedan år 2000. Det som har bidragit mest till ökningen är an­mälningarna om eget bruk, som nu står för drygt hälften av alla narkotikabrottsanmälningar. 88 procent av de lagförda brotten gäller ringa narkotika­brott.

– Restriktiv narkotikapolitik i meningen ett effektivt polis- och tull­arbete för att begränsa tillgången är en nödvändig del i den bredd av insatser som behövs, säger Maria Larsson, inte minst för att färre ska dö av narkotikamissbruk.

Det senare uttalandet, om de narkotika­relaterade dödsfallen, är en brännpunkt i den svenska drog­debatten. Den restriktiva svenska linjen har nämligen lett till att färre ung­domar testar knark. Samtidigt har antalet drogorsakade dödsfall stigit i landet (de flesta orsakas i dag av medicinska opiater), medan de sjunkit i länder som Danmark och Portugal där man satsar på en mer skade­reducerande linje.

När vi frågar Maria Larsson om det resurstunga polisarbetet mot eget bruk påminner hon om liberalare tider.

– På 1960- och 1970-talet var den svenska drogpolitiken liberal och antalet användare högt. Vid den tidpunkten var det lagligt att inneha en mindre mängd narkotika för eget bruk och cannabis var accepterat i vida kretsar. Det resulterade i att många människor hamnade i missbruk med låg livs­kvalitet som följd. Vi vill inte tillbaka dit igen. Kriminalisering av eget bruk finns till för att tidig upptäckt och erbjudande om behandling ska vara möjlig.

En av dem som fått erfara Maria Larssons politik är frilansfotografen Ellen, 26. I juni i år ringde det på dörren hemma i hennes lägenhet i Hägersten. Efter en lång arbetsdag hade Ellen rökt en joint under fläkten. En granne hade känt röklukten och ringt polisen, som nu stod civilklädd utanför hennes dörr med en husrannsakan.

För Ellen, som är mamma och har delad vårdnad om sin son, kan den apparat som nu dragit i gång få långt­gående följder. Förutom 60 dagsböter är hon är också föremål för en ut­redning hos socialtjänsten om hennes duglighet som vårdnadshavande och som bilist. Hennes expojkvän har fått vårdnaden om sonen till dess att Ellen visat i urinprov att hon inte har rökt på igen.

Efter det första mötet hos socialtjänsten är hon upprörd.

– Jag försökte vara ärlig och få dem att förstå att det här har varit ett bruk och inte ett missbruk, men jag behandlas ändå som en heroinist. Jag känner missbrukare som verkligen har problem, men som inte får hjälp! Jag hade kunnat ligga helt utslagen av alkohol den där kvällen, och ingenting hade hänt.

Den starka opinionen för cannabis i USA är en anledning till Obamas drogliberala uttalande. Sedan 1970- och 1980-talet hade andelen amerikaner som vill legalisera cannabis nästan tredubblats, och 2014 är det första året då majoriteten – 55 procent – är positiva.

En annan är ekonomin. I skrivande stund har Colorado tjänat 17,9 miljoner dollar i skatteintäkter på den nya lagen som trädde i kraft i januari. Under de närmaste fem åren väntas laglig marijuana i Washington och Colorado generera skatteintäkter på över 4 miljarder dollar. Harvardprofessorn Jeffrey Miron har en gång bedömt att USA skulle tjäna drygt 17 miljarder dollar om året på att legalisera marijuana.

Än så länge verkar siffrorna bekräfta beräkningarna. Marknaden för laglig marijuana, med den medicinska marijuanan inkluderad, är en av USA:s snabbast växande. Förutom försäljningen – som 2014 väntas landa på 2,6 miljarder dollar – förväntas turistnäringen öka med guidade turer och skräddarsydda cannabispaket likt vinsemestrarna i Napa Valley.

”Det här är nästa guldrush”, sade teknikentreprenören Tom Bollich på ett möte med investerare. Bollich, som grundade dataspelsbolaget Zynga med hitten Farmville i portföljen, driver nu företaget Surna som utvecklar ut­rustning för cannabisodlingar.

Flera bolag i den nya branschen har noterats på Nasdaqbörsen – däribland Mcig, som har utvecklat en e-cigarrett för marijuana med hiphopmogulen Rick Ross och skateboardlegenden Bam Margera som varumärkesambassadörer. Aktien steg lavinartat då legaliseringenblev verklighet.

– Risken finns att enorma ekonomiska intressen ger sig in i marknaden, ungefär som då tobaken slog igenom på 1950-talet och man inte visste hur farlig den var, säger författaren och journalisten Magnus Linton. I den Augustprisnominerade boken Cocaina skrev han om politiken kring kokain och konsekvenserna av det USA-ledda kriget mot droger. Generellt sett är han för en avkriminalisering av eget drogbruk, men när det gäller Sverige är han tveksam.

– Det finns inte en sådan kultur här. Det är mer rimligt i Uruguay och USA, där man har levt med den här drogen under väldigt lång tid.

Magnus Linton bor delvis i Colombia – ett av de sydamerikanska länder som nu ställer sig bakom liberalare droglagar. Där är det främsta argumentet att få bukt med kriminaliteten som omger denna jätteindustri.

Uruguays nationella narkotikaråd bedömer att legaliseringen kan avleda upp till 270 miljoner kronor från kriminella nätverk, vilket är en anledning till att man där inte väljer att ta ut skatt på drogen när den nu legaliseras.

– Uruguays legalisering är också ett led i ett självständighetstänkande i relation till USA, säger forskaren Bengt Svensson.

– I hela Latinamerika ifrågasätter man den världsordning som USA har varit garant för i 50 år, och det gäller allt från marijuanaodlingar i Mexiko till kokatuggande i Peru.

Latinamerika är också de som har velat tidigarelägga nästa drogtoppmöte i FN till 2016. Mycket av framtiden hänger på vad man kommer överens om där, men kanske hänger ännu mer på hur det går för legaliseringspionjärerna.

– En ökad användning är en självklarhet när tillgängligheten ökar och kriminaliseringen tas bort, tror Bengt Svensson. Frågan är vilken skade­verkning den innebär, och eventuella positiva effekter. Här kommer de olika parterna att tolka effekterna på olika sätt. I Colorado har man till exempel sett fler fall av drogfylleri och olycksfall då människor råkat äta godis som innehåller cannabis. Å andra sidan kommer rapporter om minskat våld – kanske för att människor väljer cannabis i stället för alkohol.

Bengt Svensson tror att positiva effekter av andra länders legalisering skulle kunna tvinga Sverige att tona ned sin ”starka demonisering” av cannabis. Fredrick Federley tror att det kommer att ta decennier.

– Det finns två frågor som över huvud taget inte går att lyfta i Sverige: Frågor kring sex, exempelvis sexköp, och drogpolitiken, säger han. Vill vi se på en missbrukare som en sjuk som behöver hjälp, eller som en kriminell? Bara man tar upp frågan anklagas man för att man vill att barn ska knarka ned sig. Oavsett fakta är uppfattningen att vi har den mest framgångsrika modellen. I ungdomsförbunden pågår diskussioner med jämna mellanrum, men av dem som kommer vidare därifrån är frågan: ska jag prata om det här och bli utfryst eller ska jag koncentrera mig på andra frågor?

Finns det andra politiker som tycker som du men som inte talar om det?

– Ja, men det kommer du aldrig att få på band.

Magnus Linton är orolig att oviljan att tala om lätta och tunga droger kan få ett bakslag.

– Cannabis har åkt med i samma liga som heroin och kokain, och det fattar ju vem som helst om man bara googlar i en halv minut att det inte stämmer. Det är problematiskt att landet är så omoget på den här punkten. Svenskar är trendkänsliga och vi är ett av Europas mest amerikaniserade länder. Nu kan vi få en stor cannabisvåg för att folk inte tror på något som sägs.

Att det skulle vara tal om en svensk cannabisvåg finns det inga officiella siffror som pekar på. Enligt undersökningar från CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, finns bara en liten tendens till ökning av användandet sedan 1990-talet. I en nätbaserad enkät från 2013 har drygt 6 procent av svenskarna mellan 15 och 34 år rökt cannabis under det senaste året.

Rikspolisstyrelsens narkotikaexpert Stewe Alm, som regelbundet samman­ställer en rapport över narkotika­situationen i landet, tycker sig se en förändring i vilka som röker cannabis.

– Tidigare var det en introduktion till en mer drogrelaterad livsstil, säger han. Men i dag finns exempel på att människor i högre åldrar röker regelbundet som rekreation vid sidan av alkohol. De flesta upplever cannabis som hanterbart, man kan röka några jointar över en helg och filosofera över livet.

Stewe Alm tycker att vi ska vara lyckliga över att det råder en politisk konsensus kring synen på narkotika­missbruk, men medger att andra länders legalisering även påverkar den svenska politiken.

– Det pågår en diskussion om att hitta argument för att behålla den strikta narkotikapolitiken, säger han.

En tydlig markering kom i somras. Då skärptes lagen mot grova narkotika­brott, och därmed möjlig­gjordes längre fängelsestraff och polisiära åtgärder som hemlig rumsav­lyssning och husrannsakan av fordon.

Vi frågar justitieminister Beatrice Ask om skärpningen:

– Det är viktigt att vi har en narkotikalagstiftning som ger uttryck för en sträng, fast och konsekvent syn på narkotikabrott, svarar hon.

Det är svårt att avgöra om hon har svenskarna med sig. Enligt CAN:s senaste enkät tycker bara 5 procent att det borde vara lagligt att röka cannabis. Fler än åtta av tio har en negativ in­ställning till folk som röker marijuana eller hasch. Dock var det färre än hälften av de tillfrågade som svarade på enkäten. När tidningen Metro på sin sajt ställde frågan om Sverige ska legalisera cannabis svarade drygt 14 000 personer, varav 89 procent svarade ja.

Vad skulle krävas för att Sverige skulle avkriminalisera eget bruk, eller legalisera och reglera cannabis som i Uruguay?

– Det är inte aktuellt, säger Beatrice Ask. Det finns en bred samsyn om den nuvarande restriktiva svenska narkotika­politiken.

Kan det bli svårare att hålla den linjen om den globala tendensen fortsätter?

– Nej, den svenska restriktiva narkotika­politiken ligger fast. 

Cannabis genom tiderna

4000 f. Kr 

Den tidigaste kända odlingen av cannabis i centrala Asien, där det används till rep, slitstarkt tyg och papper.

2700 f. Kr  

Drogen rekommenderas i Kina mot förstoppning, och används som bedövning vid operationer. Spår av cannabis har även hittats i mumier från forntidens Egypten.

1100–1200

Från Asien färdas växten till Persien och Nordafrika, där dess kåda – hasch – börjar rökas av muslimer.

1600-talet

Användandet sprider sig med slavskeppen till Sydamerika och Karibien, och används främst av koloniernas ursprungsbefolkningar och av slavar.

1700-talet

När Napoleon har invaderat Egypten förbjuder han växten bland sina soldater, av rädsla för att den ska försvaga deras krigsanda.

1800-talet

Cannabis används inom väster-ländsk medicin, men byts så småningom ut mot syntetiska droger.

1859

Charles Baudelaire beskriver ruset: ”Haschisch sprider ut sig över hela livet som en magisk hinna, det ger det högtidligare färg och upplyser hela dess djup.”

1925

Cannabis inkluderas i den Internationella opiumkonventionen. På många håll förbjuds innehav och bruk. 

1937

Cannabis förbjuds i praktiken i USA, efter en intensiv medie­kampanj om ”mördargräset från Mexiko”.

1961 

184 länder skriver på FN:s första narkotikakonvention. Målet är att förbjuda all icke-medicinsk användning av hasch och marijuana i hela världen. Konventionen gäller i stort sett fortfarande.

1969

Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle bildas av den socialdemokratiske riksdagsledamoten Yngve Persson och psykiatern Nils Bejerot.

1971

President Richard Nixon ut­lyser droger som samhällets fiende nummer ett. ”The War on Drugs” inleds.

1977

Thorbjörn Fälldins regering deklarerar att det svenska samhället ska bli narkotikafritt.

1980-talet

Mot slutet av 1970-talet och under 1980-talet skärps den svenska narkotika­lagen till att även innefatta innehav av små mängder och eget bruk.

1990-talet

En tioårig ökning av cannabisbruk startar i Sverige, för att nå sin (officiella) topp och stabiliseras i början på 2000-talet.

2009

Polisen konstaterar att Sverige är självförsörjande på cannabis. Köpenhamns borgmästare tillsätter en utredning för att undersöka möjligheterna att avkriminalisera cannabis.

2011

The Global Commission on Drugs bildas, med bland andra Kofi Annan och före detta presidenter från åtta länder. Panelen förespråkar ett paradigm­skifte, bort från kriminalisering av droger.

2012

Staterna Colorado och Washington folkomröstar för en legalisering av cannabis.

2013

Uruguays senat röstar fram en nationell legalisering av drogen.

2014

Sverige skärper sin narkotikalagstiftning ytterligare, vilket ger polisen ökade möjligheter till spaning och avlyssning.