Picture This Gallery -
Johan Lindskog

Berätta om Picture This, hur uppstod idén?

– Under 2022 startade Jan och Per Broman, grundare av Fotografiska samt techprofilerna Oscar Otteborn och Moon-Suck Song Picture This som en digital plats för fotografi. Både som försäljningskanal men också en plats för berättelser. Bilderna är så mycket starkare om man kan historien bakom. Vi märkte att vi fick mycket bra respons och många tog oss på allvar som en seriös aktör, vilket ledde till att bra fotografer blev intresserade. I den digitala världen når man många, det behöver vara lättillgängligt och lite billigare men om du ska visa kvalitet i de här bilderna du säljer behövs en fysisk plats. Jag bodde granne med Tvålpalatset och har alltid vetat att den här fantastiska platsen funnits. Jag fick reda på att det var ledigt och gick hit och tittade. Till slut sa vi ”vi kör”.

Vad har Tvålpalatset för historia?

– Det är en helt unik lokal på 700 kvadratmeter mitt i stan. Det är ett roligt gammalt hus, enligt mig ett av Stockholms vackraste. Huset uppfördes av ättlingar till fabrikören och grosshandlaren Lars Montén som blev svinrik på såpa under 1800-talet i grannfastigheten. Från början hette huset Monténska huset men döptes sedan om till Tvålpalatset. Arvingarna fortsatte hans resa och satte upp en tvålfabrik här inne där galleriet är. Sedan har det varit allt från festlokal till boxningsarena. Muhammad Ali har till och med boxats här. Nu senast var det en serverhall. Det är därför häftigt att kunna öppna upp platsen för fotokonst.

Vad har bröderna Jan och Per Broman, grundare av Fotografiska, betytt för fotokonsten?

– De har lyft upp intresset och statusen för fotografi. Det senaste decenniet och lite mer har betytt så otroligt mycket, både för breddningen av fotografi, men också för spetsen av fotografi. Där har Fotografiska varit oerhört viktiga, inte minst i Stockholm. Det var väldigt modigt att på den tiden för 13 år sedan våga öppna ett museum om fotografi, att ge fotografiet den statusen, i de lokalerna. I samband med att de öppnade lanserades även Instagram. Nu över ett decennium senare har marknaden mognat, det här galleriet blir en naturlig följd av det: att inte bara visa foto utan att också sälja på högsta nivå och leva på det. Det är en naturlig utveckling av att fotografi fått högre status som konstform.

Vad är den största skillnaden mot Fotografiska?

– Vi är ett galleri, vi säljer saker. Den enda likheten är att vi jobbar med fotografi. Fotografiska är ett museum där de tar inträde för att visa fotografier. Vi gör precis tvärt om: tar inget inträde men säljer konsten.

Vad kan era besökare förvänta sig?

– När de stiger in kommer de först in i butiken där vi också har mer tillgänglig konst som passar att hänga hemma. I butiken och våra showrooms kan vi stoppa in allt möjligt som vi tror på och tycker är bra konst. Generellt vill vi visa etablerade och riktigt bra fotografer som redan har nått en bra höjd. I det stora hela är det moderna konstnärer. Men vi har också vintagerum där vi har riktigt gamla bilder. Det här är ett helt annat ben av fotografi. Jag tycker att det är skitkul. Hela stället blir som ett hus fullt av fotografi. Dessa bilder från 1850-talet är otroligt inspirerande. I den stora salen vill vi jobba med de bästa världsfotograferna som finns just nu.

Först ut är fotografen Helena Blomqvist som ställer ut On the Ending of Species. Berätta om utställningen.

– Konstnären Helena Blomkvist visar en serie som hon aldrig har visat i Sverige innan. Hon är väldigt mycket en konstnär som jobbar med fotografi. Hon bygger och etablerar mystiska världar som hon skapar med modeller. Resultatet är magiska bilder med förskjutna perspektiv. Hon har alltid haft djur eller barn med som ger en sin blick på tillvaron. I den här nya serien står djuren som betraktare av hur mänskligheten behandlar världen. Det är mystiskt och vackert, men också hotfullt.

Blir det ett tema framåt, konst som berör?

– Jag ser mitt arbete som ett berättande. Allt berättande behöver vara relevant. Det är en del av konsten tycker jag. Det blir bättre konst ju mer relevant det känns, ju mer det känns i magen. Mycket av poängen med konst är att den är kommenterande.

Hur har fotokonsten förändrats de senaste åren skulle du säga?

– Den har förändrats så sinnesjukt mycket. Själva fotografiet som medium har förändras snabbt. Från det analoga med film och framkallning till det digitala där framställningen är enklare och du kan printa bilder. Det är en enorm utveckling. Det har också blivit lättare för folk att ta till sig bilder, och framför allt att ta egna bilder. Alla plåtar i dag. Se bara på hela Instagramrevolutionen. Kunskapen om fotografi, från högt till lågt, är så sjukt mycket större i dag. Fotografi är ett jättebrett medium. Brett i basen av pyramiden där alla kan hålla på med foto, och där det finns bra och dåliga uttryck – till hela vägen upp av toppen av pyramiden där fotografi är som vilken konstform som helst. Det är väldigt spännande. Här vill vi ligga långt fram och visa det bästa av fotografiet just nu. Vi ser ett gap på marknaden och det har nog att göra med mognaden som fotografi har gått igenom som konstform. Annan typer av konstuttryck finns det redan en etablerad marknad för.

Varför har mediet blivit så populärt?

– Fotografi är ett väldigt tillgängligt medium. Vi befinner oss i en bildvärld, där alla är med och bidrar. Det är det jag älskar med fotografi, det är spännande ur ett kulturellt och socialt perspektiv. Fotografi har en viktig plats i samhället. Alla kan ta en bild i dag, vilket är en del av utvecklingen. Alla är intresserade av bilder. Det är till och med så att alla redigerar sina bilder i dag. Om man tar hela perspektivet och tittar tillbaka 30 år tillbaka, då fanns inte digitala bilder, och det var dyrt att framkalla och köpa film. Du kunde heller inte se bilden i förväg. Det krävdes en hög kunskap för att få ut något. I dag är förståelsen för mediet stort. På det sättet är det roligt att jobba med något lättillgängligt. Men det krävs också en hög nivå för att det ska bli konst. På så sätt har kraven höjts.

Vad ska man tänka på om man vill investera i fotokonst?

– Det är den vanliga klyschan som man ofta pratar om i konstvärlden i övrigt. Man måste köpa något som man tror på i magen, som man tycker om. Det är svårt att bara jobba med konstköp som en investering. Det måste komma från ett eget intresse. Det kan vara en bra investering också, mycket också för att det är en relativt omogen marknad. Har man ett bra öga för fotokonst finns det bra möjligheter. Men man ska inte köpa saker man inte tror på eller inte gillar.

Vem är er kund?

– Vi vill rikta oss till en konstkund, men det finns också de som är extra intresserade av fotografi. Därför gör vi också en butik med konst som män­niskor vill ha på väggarna. Lite mer lättillgängligt både ekonomiskt och uttrycksmässigt. Här kan man hitta saker för 1 000 kronor, och i stora salen kanske det hamnar på 150 000 kronor.

Om du blickar framåt, vad händer med fotografi?

– Jag tror att nästa steg för fotografi som konstform är att det normaliseras som en konstform samt uppfattas som en konstform. All fotografi är inte konst. Det är det som är både svårt och intressant med mediet. 99 procent har inget med konst att göra. Men det finns också fotografi som är på nivån fullt likvärdig med alla annan konst.