Kenza Zouiten -
Det nya mediehuset

Vintern 2012 åkte Kenza Zouiten och hennes pojkvän Aleksandar Subosic till Australien på semester. Då hade hon redan hunnit blogga i sex år, fått sin blogg rankad som den största svenska i fyra år, och dessutom tidigare 2012 fått den utsedd till Årets internationella blogg på Bloglovin’ Awards i New York (utan att ens blogga på engelska).

– Men det kändes extremt överraskande att det första dagen på stranden i Australien kom fram två tjejer som kände igen mig. De ville ha min autograf och fotas med mig. Och nu var vi på andra sidan jordklotet, säger Kenza Zouiten.

Det var åtta–nio år sedan nu som bloggfenomenet blev stort i Sverige. Ebba von Sydow, Sofi Fahrman, Blondinbella, Kissie, Elin Kling, Kenza – det spelade ingen roll om vad de skrev om, så länge de var unga kvinnor kallades de alltid (med en smula förakt) för ”modebloggare”. I dag har de som fortsatte att blogga, och växte vidare, byggt solida karriärer. Med Youtubekanaler, Instagram och Twitter når de också en stor internationell publik långt utanför Sveriges gränser.

Kenza Zouiten är nu 23 år gammal och driver inte bara Nordens största personblogg utan också ett av Nordens största Instagramkonton, med nära 900 000 följare vid pressläggning, en siffra som ökar snabbt.

– Jag började att blogga när jag var 15 år och fick många läsare på en gång. Ett år efter starten skrev Metro om mig, ”här är tonåringen som har fler läsare än Carl Bildt”. Då hade jag 50 000 unika besökare i veckan. När jag var 17 år gjorde jag mitt första tidningsomslag, för Frida, säger Kenza.

Sedan dess har Kenza legat i topp, även om de tre pallplatserna har skiftat, oftast mellan Kenza, Blondinbella (Isabella Löwengrip) och Kissie (Alexandra Nilsson). Om man söker likheter är de alla 23 år och har skrivit personligt om sina liv i många år utan att göra några längre avbrott. Däremot finns stora skillnader mellan dem som personer – deras åsikter och intressen.

– Nu har jag bloggat så länge att jag inte riktigt vet hur man lever utan att göra det. Att dela med sig av mitt liv är en vana, säger Kenza.

Från början fanns det dock inga planer på att bli störst, eller att förvandla bloggen och namnet till en business eller åsiktsplattform.

Kenza, hennes storasyster och lillebror, mamma och pappa bodde i Nacka. Kenzas mamma arbetade i en Lindexbutik och gör det fortfarande. Kenzas far hade däremot missbruksproblem, något som hon har berättat om i sin blogg. Syskonen kände sig inte trygga hemma och storasystern – som var punkare och politiskt aktiv inom vänstern, tillika Kenzas förebild inom mycket – flyttade tidigt hemifrån. När Kenza började tjäna egna pengar på bloggen ville hon köpa en egen lägenhet innan hon hade fyllt 18 år. Hennes far var med på banken och tog, utan Kenzas vetskap, också en bankdosa och fick därmed tillgång till hennes konton. Under flera år förde han över pengar till sig själv och när Kenza upptäckte det fyra år senare hade han stulit 1,3 miljoner kronor av henne.

– Det är mycket pengar som dessutom skulle ha skattats för. Jag har aldrig polisanmält honom eftersom han har lämnat Sverige. Jag vill bara glömma alltihop. Jag tänker aldrig mer tala med honom, inte mina syskon heller. Ingen har kontakt med honom. Jag trodde alltid att det var alkoholens fel, men som han har betett sig mot mig och min familj så är han antagligen sjuk på andra sätt också, säger hon.

– Men nu har jag lärt mig en stor läxa. I dag har jag stenkoll på allt.

Kenza har ingen assistent utan sköter alla sina mediekanaler själv. Förutom dem och arbetet på sitt klädmärke gör hon också flera andra samarbeten – i höst och vår är hon till exempel smyckeskedjan Glitters ansikte utåt i all reklam. Hon har även deltagit i tv-programmet Let’s dance och Fångarna på fortet. Dessutom läser hon alla mejl själv. I och med att Instagram har blivit så stort får hon många förfrågningar från utländska företag för olika samarbeten.

– Jag får omkring tio förfrågningar varje dag från företag som vill synas på mitt Instagram. Från att vara med i tv-program till designsamarbeten, eller att vara ansikte åt olika produkter. Men jag är noga med på vad jag går med på, jag försöker att tänka lite långsiktigare.

Vad gör du med mejl från läsare?

– Jag får några hundra mejl om dagen, kanske 30–40 från läsare. Jag försöker svara på de viktigaste. Om någon vänder sig till mig för att få råd om något allvarligt känner jag att jag måste svara. De ser det som att vi är vänner.

Vad kan det vara för frågor?

– Många är i samma situation som jag var när jag bodde hemma med min pappa. Då vill jag verkligen hjälpa, men det är jättesvårt. Vad ska jag säga, jag kan ju inte säga åt dem att flytta hemifrån eller att komma hem till mig? Jag försöker att peppa och säg att det kommer att bli bättre ju längre tiden går.

I dag har Kenzas blogg omkring 350 000 unika besökare i veckan enligt mediekanalen Tailsweep. Det är lägre än för några år sedan, men minskningen är konsekvent för alla bloggare – trafiken är till viss del omdirigerad till fler kanaler. Omkring 40 procent av läsartrafiken kommer från länder utanför Sverige. Annonserna på bloggen tillsammans med olika företagssamarbeten är den största inkomstkällan. Bilderna till bloggen fotar hennes pojkvän Aleksandar Subosic, någon vän eller fotografen Rami Hanna.

– Jag har ju sett alla mina miner och poser tusen gånger och blir så trött på mig själv – då är det skönt att jobba med en annan fotograf.

Kenza har alltid varit öppen med att hon röstar rött. Men trots hennes stora genomslag i sin målgrupp har aldrig något politiskt parti approcherat henne, inte inför valet eller i någon sakfråga. Inför förra valet skrev hon ett blogginlägg där hon uppmanade alla att rösta, ”men inte på sd”. Då fick hon stänga sitt kommentarsfält.

– Min blogg är ett positivt ställe där de flesta är snälla mot varandra. Skriver jag om något annat blir det en helt annorlunda stämning. Håller läsarna inte med mig så vill de verkligen, verkligen säga det.

Men ett av de mest uppmärksammade inläggen skedde efter en resa till Moskva 2013. Kenza har en rysk fanclub, startad av ett ryskt fan, som i dag har 26 000 medlemmar. Före resan röstade Ryssland just igenom en lag om förbud mot ”propaganda för icke-traditionella sexuella relationer”, en lag som kan användas för att åtala dem som arbetar för homosexuellas rättigheter.

– Jag ville inte åka dit och vara där utan att göra en markering, åtminstone bära ett regnbågsarmband, men min mamma var mycket orolig och fick mig att lova att inte göra något förrän efteråt.

Väl tillbaka publicerade hon i stället ett inlägg där hon skriver att när hon gick över Röda torget i Moskva med sin pojkvän tänkte hon bara på att alla inte får visa sin kärlek och att det är fel. ”Jag vet att det finns massvis med tjejer i Ryssland som ser upp till mig och jag hoppas att jag klart och tydligt visar var jag står och att jag kanske inspirerar någon till att förstå det fina med kärlek, samkönat som med motsatt kön, och framför allt förstå det viktiga med mänskliga rättigheter. Vi är alla lika värda och ingen ska kunna ta det ifrån oss”, skrev hon på både svenska och engelska.

– Mina ryska läsare blev jätteupprörda. Jag tittade på min ryska fanpage efteråt och de skrev sådant som: ”Hon kan ta alla bögar med sig hem till Sverige så slipper vi dem här.” Jag förstod att de skulle bli arga, men det var det värt. Hon som driver fansidan hörde av sig till mig och sa att hon höll med mig. Men jag vet inte om jag skulle bli mött av massa fans med presenter igen om jag åkte dit, haha.

Är du inte glad att du gjorde det?

– Rysslands politik var det enda jag tänkte på när jag var där. Folk frågade mig varför jag åkte dit om jag var kritisk. Men om jag kan åka dit och träffa dem som gillar mig och kanske påverka några av dem – det är ju bättre än ingenting!

Kan du tänka dig att driva andra politiska frågor på din blogg?

– Jag har valt att inte använda bloggen till det. Man ska aldrig säga aldrig, men jag har inte gjort det hittills. Ju mer åsikter jag uttrycker, desto mer skit får jag.

Har du någon hjärtefråga?

– Feminism och lika rättigheter. Där vill jag gärna gripa in, särskilt eftersom andra stora bloggare skriver massa saker om feminism som inte stämmer över huvud taget, då vill jag visa att jag står för något annat.

Två timmar efter att vi har setts första gången twittrar Kenza till sina – i sammanhanget blygsamma till antalet – 36 000 följare: ”Snart dags för val! Jag uppmuntrar alla mina läsare att rösta. Även i eu-valet. DIN röst betyder.” Hon lägger till en bild på sitt eget valresultat i Aftonbladets valtest ”Valkompassen” som visar att hennes åsikter passar främst överens med Feministiskt initiativ, följt av Vänsterpartiet, Folkpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Hon får snabbt 500 favoriseringar och närmare 200 retweets, där hennes vanliga tweets, oftast en Instagrambild på en outfit, får kring 35 favoriseringar.

Hur ser du på Instagrams framväxt?

– Det har gått otroligt snabbt. Det var inte länge sedan jag hade 150 000 följare, nu har jag snart 900 000. Jag har fler internationella följare än svenska och många av dem följer mig främst för fina bilder. Jag tänker att Instagram är som en marknadsföringskanal för min blogg och mitt klädmärke.

Får man någon speciell behandling från Instagram om man har många följare?

– Nej inte det minsta. De bryr sig inte ens när jag har försökt anmäla fejkkonton som använder mitt namn och mina bilder. Man har verifierad profil bara på Twitter och Facebook.

Är det vanligt att folk låtsas vara du?

– Ja, många tror att de följer min ”privata” profil eller sida då. Eftersom det finns tusentals bilder på mig i omlopp på internet är det svårt att ha koll. Många använder mitt ansikte i andra sammanhang, på dejtingsajter och liknande. Två gånger har olika killar till exempel hört av sig till mig som att jag är deras flickvän. De tror att vi har ett ”förhållande” och har chattat och mejlat länge. Sådant är obehagligt. Jag kan ju bara svara att det inte är jag. Vad kan jag göra – bli ihop med dem?

För ett år sedan gjorde Kenza sin största satsning – det egna klädmärket Ivyrevel. Hon äger 50 procent av det och finansierade det helt med eget kapital. Övriga delägare är bland annat pojkvännen Aleksandar, hans bror Dejan Subosic och Gustav Springfeldt, som tidigare varit med och lanserat Acne i Tyskland. I dag är de nio personer.

– Jag älskar kläder och vill jobba med mode. Jag kan ju inte blogga hela livet – jag tror inte att någon vill läsa om mig om tio år. Målet är att försöka få Ivyrevel så stort som det kan bli.

Har din investering betalats tillbaka än?

– Nej, det lär nog ta ett tag. Alla pengar vi tjänar går till att få företaget att växa, anställa folk och göra bättre kollektioner. Men jag vet hur det är att inte ha några pengar och jag sparar väldigt mycket.

Hur har inställningen över åren ändrats till er som började blogga tidigt?

– Fullständigt. Det är inte negativt alls längre. Vi är ju många som har lyckats. Förut fick man en spydigt ”är du bloggare eller?” medan i dag hör folk av sig till oss. Nu bär jag en tröja med trycket ”full time fashion blogger” med stolthet. Jag älskar att vara modebloggare.