Regisörr -
Oliver Stone

Savages är baserad på Don Winslows kritikerrosade roman med samma namn. Varför ville du filmatisera hans berättelse?

– Den är spännande, färgstark och oförutsägbar med ett högaktuellt ämnesområde – kriget mot droger och den situation som råder just nu vid gränsen mellan Kalifornien och Mexiko. Winslow har skildrat narkotikahandel flera gånger tidigare, exempelvis i en annan fantastisk bok om Mexiko, The Power of the Dog. Han kan den här världen och det inspirerade mig.

Vad är din egen syn på kriget mot droger?

– Jag tycker att man ska legalisera marijuana och absolut avkriminalisera den innan dess. Kalifornien skulle kunna vara ett paradis. Vi har uppfunnit världens bästa marijuana här, som borde välkomnas som ett mänskligt framsteg precis som Appledatorerna är på sitt område. Och hälften av usa:s fängelser är fulla med unga människor dömda för narkotikabrott där det inte finns några offer. Många av dem har brukat eller sålt marijuana, som har existerat sedan tidernas begynnelse. Det är en vacker planta som skulle kunna växa precis här (pekar ut genom fönstret), med väldigt användbara och hälsosamma sidor, även om den självklart kan missbrukas. Men med det lagsystem som vi har i dag utnyttjas den i profitsyften på sätt som skapar korruption. Summorna är så enorma att auktoriteter som Mexikos armé och poliser på båda sidor av gränsen blir korrumperade. Det hela har fått sådana enorma komplikationer.

Med Savages återvänder du till dina råa våldsskildringar. Hur resonerade du där?

– Filmen hade tre förhandsvisningar, två i usa och en i England. Efter det fick vi göra en avvägning. Det här är en grym värld, men samtidigt ville vi inte äckla folk. Och vi kunde ha chockat publiken bortom alla gränser. Några av scenerna vi valde bort är ofattbart vidriga. De scenerna som vi har kvar nu är nödvändiga för att skildra den här verkligheten. Och då tror jag ändå att vi bara visar en bråkdel av det som faktiskt sker. Vi skalade bort ganska mycket.

Scarface, Natural Born Killers, Plutonen – är du lika fascinerad av våld som flera av dina filmer får en att tro?

– Jag har alltid varit väldigt intresserad av människor, relationer och makt. Och våld har alltid funnits där. Det ligger i vår natur. Man kan inte förneka våldet inom sig, för då kommer det ut på andra sätt. Det är jag övertygad om. Men det är viktigt att de känslorna behandlas ansvarsfullt. Och ibland är våld nödvändigt.

Hur menar du?

– Dalai Lama har sagt att det finns tillfällen i livet då våld är rättfärdigat för att förhindra större faror. Det tillhör filmens moraliska budskap.

Vilka stilistiska influenser hade du när du gjorde Savages?

– Jag skulle påstå att det huvudsakligen är en kombination av tre olika stilar. En av dem är strandfiltsgenren, där jag ville skildra södra Kalifornien. Där det är vackert, varmt med skinande sol och primärfärger. Det är som södra Frankrike, fast man är i Los Angeles. Sedan var jag även inspirerad av moderna västernfilmer, som Duell i solen, samt spaghettivästernfilmer. Och så finns där den svärta som kartellvärlden har, med fängelsehålorna, industri-lokalerna och ljusets återspegling i Benicio del Toros och Salma Hayeks svarta ögon, som gör att man känner närvaron av fara.

Det är lätt att delvis se filmen som en hyllning till marijuana.

– Jaha? Det är inget fel med att bli hög. Det är en del av livet, som i sig självt omfattar högt och lågt. Jag är inte moralistisk på det sättet och skulle aldrig fördöma någons njutning, så länge den inte skadar någon annan. Kanske kommer du ihåg att jag gjorde en film som heter The Doors? Jag tror på de positiva känslornas och goda avsikternas kraft. Det är vad man har våldfört sig på. Och när man gör det till en regel, till en lag, så blir den lagen perverterad.