Cake -
Stefan Ytterborn

Du verkar vara en entreprenör som gillar att utmana. Hur kommer det sig?

– I mitt vuxna liv och arbetsliv har jag alltid gjort det jag har velat göra. Det är kanske en form av eskapism, och något som handlar om att prioritera att välja själv. När jag fastnar i något som känns lustfyllt kan jag inte låta bli. Jag fördjupar mig i ämnet och bygger lusten till en affärsmodell. Det har jag gjort hela livet.

Du är hjärnan bakom Ikea PS, har vunnit guldägg för Iittala, sadlade om till att utveckla hjälm- och skyddsföretaget POC, och sedan det elektriska motorcykelföretaget Cake. Har resan alltid varit självklar?

– Jag har aldrig planerat eller drömt om att göra motorcyklar, det är nog så långt ifrån min personlighet man kan komma. Jag var på en mässa i Tyskland och i anslutning till den såg jag en elmotorcykel för första gången. Jag förstod att den var tyst och inte skitade ned. Det där är min grej, tänkte jag. Sagt och gjort, jag skaffade min första elmotorcykel och ett par somrar senare hade jag ett 15-tal elmotorcyklar från diverse leverantörer i ladan på landet. Här hade jag även vänner med elmotorcyklar och elcyklar. Den här världen öppnade nya dörrar, i stället för den traditionella machobilden fanns en tillgänglighet i kontrast till motorcykelkulturen. Så småningom kände jag att jag kan göra det mycket bättre. Jag visste att transporter kommer att ändras i snabb takt till det bättre i miljöhänseende, och att det kommer bli en jättestor marknad. Intresset växte och min subjektiva kunskap på temat blev mer omfattande. Jag sprang in i den verkligheten och blev återigen fångad av energin och lusten. Det har drivit mig i olika typer av produktinnovationer.

Har du alltid haft den intuitionen för vad som ska funka?

– Redan som barn kunde jag se sammanhangen och peka på att det och det kommer att resultera i det ena eller det andra. Det ledde till annan viktig resa i min karriär: innan jag gav mig in i mitt första företag var jag anställd för att sälja persienner, då var det überhippt. Jag var 19 år och bearbetade arkitekter. För första gången började jag intressera mig för miljö och gestaltningsfrågor. Jag studerade olika tidsepoker, och ju närmare jag kom samtiden insåg jag att det var här jag ville verka och vara. Det var en jätteviktig process för mig. Jag har under lång tid tränat mig att gissa vad nästa förändringar blir, och genom att kartlägga en matris av företeelser framträder mönster. Det är en bra kompass för mig. I 30-årsåldern kunde jag på allvar förstå hur jag skulle förvandla det till intressanta och innehållsrika affärer. En konsekvens av det blev arbetet med Ikea PS, som blev starten för globala projekt med bredare påverkan.

Klimat- aspekten är vårt näst största problem, efter orättvisor. Jag är optimist trots det elände vi befinner oss i.Stefan Ytteborn

Du har sagt att Tesla bara är en bil för snubbar, den löser inga problem. Varför är det så viktigt för dig att just skapa förändring?

– Till att börja med måste jag ju ge Tesla och Elon Musk cred för att ha öppnat dörren och satt fart på den förändring som nu sker i fordonsbranschen. Men någonstans tror jag att det finns ett allmänt kall i att vara människa, en skyldighet gentemot den plats man kan ta under en viss tid. Det finns massa aspekter: min uppväxt, min uppfostran, att jag är svensk, att jag är indirekt protestant och har någon på axeln som säger ”do good”. När jag ägnar så mycket tid åt att arbeta vill jag se till att göra något bra av det. Många kan fråga sig hur det hänger det ihop med min karriär inom glas och porslin. Men redan då var jag dedikerad att tolka tidens tand till något som skulle bli beständigt. De objekt som lever kvar bäst representerar sin samtid, och innebär ett mindre fotavtryck.

Vad skulle du säga att samhällets största utmaning är just nu?

– I första hand måste vi värna om fred och att folk ens har chans att jobba med hållbarhetsfrågor. Klimataspekten är vårt näst största problem, efter orättvisor. Jag är optimist trots det elände vi befinner oss i. Min största insats är att inspirera marknaden för alternativa transportmedel, och byta ut förbränningsbara drivmedel. Det lilla bidraget är det viktigaste jag kan göra just nu. Vi måste också ha tålamod, klimatomställningen kan inte ske över en natt. Att hålla på med el anses i vår bransch ibland vara det hållbara, vilket i sig bara är en hygienfaktor – vi måste se till att stretcha livscykler på produkter så de inte pajar och blir skräp. För oss är det en viktigare devis, att skapa opinion där vi kan skapa mest förändring.

Cake har en rad olika initiativ, från att hjälpa parkvakter i Afrika med motorcyklar så att de kan jaga tjuvjägare, till att transportera mediciner, läkare och sjuksköterskor i ett sjukhus i Ghana. Var kommer det drivet ifrån?

– När jag startade Cake fanns det ingen utomstående logik för våra initiativ. Det är först nu, med ett sortiment där enskilda produkter på ett logiskt sätt tar armkrok med andra, som folk ser och förstår helheten. Vi ska både kunna ha ett sortiment som stöttar kommersiella behov av att leverera kalsonger och pizza i storstäder, och pendlingslösningar, samt på ett trovärdigt sätt kunna stretcha livscykeln av produkter och förhindra tjuvjakt i Afrika. Vi måste ligga i framkant. Vi måste vara bäst i världen. I Afrika ska cyklarna klara värme, damm och lera – utmaningar som vi normalt inte utsätter cyklarna för. Det tar vi med oss hem och införlivar i övriga produkter. Electric Bush Bike-initiativet i Afrika handlar om att ny teknik och funktion ger tysta motorcyklar som bara behöver laddas med solceller. I vanliga fall hör tjuvjägarna motorcyklarna, packar ihop och drar. Att det samtidigt leder till att rädda utrotningshotade djur … Det är ett drömprojekt och går inte att tänka fram. Idén kom till oss. När jag blev introducerad till problemet sa jag att ”det här tror jag att vi kan fixa.” Jag råkade se hur jag skulle lägga pusslet. Vi har även ett projekt med Vattenfall där vi vänder på varje skruv. 2025 kommer vi att ha tagit fram en hoj som är så fossilfri som det bara går. Vi gör allt helt transparent och open source för att inspirera fordonsindustrin.

Cake har tre ben: att kunna köra elmotorcykel ostört i naturen, att kunna pendla hållbart i storstäder, samt att hitta en rimlig hållbar framtid i leveransekonomin. Beskriv det tredje benet lite mer.

– Förändringen går otroligt snabbt. Bara för sex månader sedan såg det annorlunda ut. Om leveransföretagen, snickaren eller rörmokaren inte har en fossilfri lösning inom 24 månader, kommer de att vara out of business. Det som tidigare varit värderingar blir lagstiftning. Städer som Paris, Berlin och Barcelona går i bräschen för att förbjuda leveranser med fossila bränslen, och tidigare i våras meddelande Holland att alla bilar ska ut ur storstäderna 2025. Infrastrukturen och leveranser av varor i storstäder kommer att vändas upp och ned och rörmokaren kommer att få byta ut sin van mot en Cake-hoj eller någon av våra konkurrenter för att komma in i stan. Jag trodde att det skulle hända, men visste inte när. Tidigare fick vi ofta beställningar på en cykel åt gången, nu kan vi få för 36 eller 40. Det har gått i en extrem hastighet.

Infrastrukturen i storstäder kommer att vändas upp och ned och rörmokaren kommer att få byta ut sin van mot en Cake-hoj

Cake har dragit till sig otroligt mycket uppmärksamhet, hade du vågat drömma om det? Vad betyder det att Pharrell Williams har en Cake bike?

– Jag hade aldrig kunnat drömma om den massiva uppmärksamhet vi har fått från hela världen – det är beyond dreams. Att Pharrell ville köpa en Cake kom som en överraskning. JR, en fransk konstnär och kompis hörde av sig. Han hade köpt en hoj och har en ateljé på Elisabeth Street i New York. Han ringde mig och sa att Pharrell ville köpa en, ”men den måste målas gul.” Han pröjsade fullt pris och vi målade den gul. Vi visste inte vad det skulle leda till, det var helt sjukt.

Stefan Ytterborns inspiration och framtid

Vad inspirerar dig?

– Mitt jobb. Jag har en tillvaro som passar mig som rastlös person. ”Är du gift med ditt jobb?”, kan man fråga sig, och ja, jag har gjort det jag tycker är mest inspirerande – inte för att tjäna pengar men för tillfredsställelsens skull. Det finns utmaningar men jag går i gång på det. Annars gillar jag att röra på mig, åka skidor, surfa. Det händer också. Jag odlar rosor på landet, vilket är skitkul och spännande. Sedan finns det en familjedel, och jag älskar att laga mat.

Hur viktigt är det för dig att ständigt tänka nytt och ligga i framkant?

– Det är väl här min personlighet kommer in. Jag är inte så rädd för att fastna. Jag brinner för förnyelseaspekten, och lusten driver mig till att förkovra mig och komma längre. Det är mycket jag är dålig på – att arbeta eller marknadsföra något jag inte brinner för är inte min hemmaplan. Det kanske är en sorts trygghetsnarkomani. Jag petar i det jag vet att jag kan och tror på.

Finns det något mer du drömmer om att få vara med och förändra?

– Nej, jag vill att vi ska lyckas med det här. När jag var ute och jagade pengar till POC och träffade investerarna försökte jag förklara varför framtiden handlar om att man har hjälm när man åker skidor. De klappade mig på huvudet och sa ”no chance”. Då är det extra kul när jag träffar dem med hjälm i skidbacken. ”Fan vad vi gjorde det bra”, kan jag tänka i tysthet. Min målsättning är alltid att vi ska göra skillnad.

Vad gör du om tio år?

– Jag har en plan att vara kvar till 2030, sedan har jag ingen plan. Då är jag 66 bast. Så länge hälsan är med mig kommer jag att fortsätta jobba. När jag fått ingivelserna till Ytterborn & Fuentes, POC, Cake eller annat, har det kommit till mig. Jag har inte sökt. Det har dykt upp som idéer jag inte kan släppa. Har jag hälsan med mig är jag nog inte vd på Cake längre då, kanske får jag en vaktmästarroll. Oavsett kommer jag att fortsätta hela vägen in i kaklet.

Hur vill du bli ihågkommen som entreprenör?

– Fan vad han gjorde mycket bra grejer.