Niclas Luthman -
Sockrets fiende

Niclas Luthman har förklarat krig mot den internationella livsmedelsindustrin. Hylla för hylla ska han slå ut konkurrenterna. Glass är bara början.

Niclas Luthman i kök

Niclas Luthman schasar bort en katt från poolområdet vid familjens hus uppe på kullarna i den lika kuperade som välbärgade Los Angeles-stadsdelen Bel Air. Direkt efteråt, när han inser hur privilegierad han framstår, är han noga med att påpeka att han ändå bor i ”poor man’s Bel Air”, fattigmans-Bel Air.

– Det är samma utsikt för halva priset, säger han och förklarar att samtidigt som Mulholland Drive bara ligger två minuter bort så ligger familjens hus ändå på ”fel sida” av samma väg – vilket skiljer det från de allra vräkigaste kåkarna tillhörande Hollywooodstjärnor, artister och toppar inom det amerikans­ka näringslivet.

I samma ögonblick som han får kattdjuret att försvinna från tomten suckar han åt sig själv.

– Lyxproblem, jag vet, jag vet.

Luthman, av kollegorna kallad ”Lutfisken”, återkommer ofta till ordet lyxproblem.

Niclas Luthman schasar bort en katt från poolområdet vid familjens hus uppe på kullarna i den lika kuperade som välbärgade Los Angeles-stadsdelen Bel Air. Direkt efteråt, när han inser hur privilegierad han framstår, är han noga med att påpeka att han ändå bor i ”poor man’s Bel Air”, fattigmans-Bel Air.

– Det är samma utsikt för halva priset, säger han och förklarar att samtidigt som Mulholland Drive bara ligger två minuter bort så ligger familjens hus ändå på ”fel sida” av samma väg – vilket skiljer det från de allra vräkigaste kåkarna tillhörande Hollywooodstjärnor, artister och toppar inom det amerikans­ka näringslivet.

I samma ögonblick som han får kattdjuret att försvinna från tomten suckar han åt sig själv.

– Lyxproblem, jag vet, jag vet.

Luthman, av kollegorna kallad ”Lutfisken”, återkommer ofta till ordet lyxproblem.

De flesta av dessa kan härledas till Nick’s – det sockerfria foodtechbolag han 2013 startade tillsammans med nära vännen Carl Bäcklund. Nu nio år senare har företaget drygt 200 anställda, egna fabriker och labb i Europa och usa – och har tagit in drygt 1 miljard kronor i kapital. På den konkurrensutsatta amerikanska glassmarknaden gör företagets produkter nu en sådan succé att de undan för undan tar marknadsandelar från jättarna Häagen-Dazs och Ben & Jerry’s socker- och kaloribomber. Än mer anmärkningsvärt är det att de till och med fått sin huvudkonkurrent när det kommer till sockerfri glass, amerikanska Halo Top, att kringgå sin huvudprincip och tillföra socker i sina produkter.

De långa arbetsdagarna – Luthman snittar 83,5 arbetstimmar i veckan – har lett till att han som brukade vara en scratchspelare i golf (0 i handicap) nu sällan hinner mer än att slå ett par hinkar på den närliggande klubbens driving range. Det trots att han har en andra bostad mitt på en golfbana i Carlsbad utanför San Diego.

– Lyxproblem även det, konstaterar Luthman.

I takt med att företaget växer medger Nick’s-grundaren att han får allt svårare att behålla helikopterperspektivet – vilket inte heller är något han eftersträvar.

– Man förväntas vilja vara med i varje litet beslut när ett företag som i det här fallet är döpt efter en. Det var dumt av mig. Jag skulle ha döpt det till Baowaowow i stället.

Helst skulle han förlägga alla sina arbetstimmar till sitt labb.

Det är bara från labbet, hävdar Luthman bestämt, som Nick’s på sikt ska kunna nå drömmen om att förvandla produkthylla efter produkthylla i våra affärer från sockerstinna till sockerfria.

I väntan på att Nick’s strax ska öppna upp ett innovationscenter en bit från hemmet har Niclas Luthmans experimentverkstad först gått från garaget till att ta över hela familjens undervåning. Nu äter den sig uppåt i bostaden med långa rader med proteinpåsar, recept på sockerfria och kalorisnåla kolasåser, och doktorsavhandlingar om hur man bäst doppar en glass i hög hastighet i chokladtopping.

Om sin labbkollega Phil Medina som kommer hit till huset varje dag vet han inte mer än att han bor i Brentwood i östra Los Angeles – och att han har en hund.

– Det är rätt sjukt men vi hinner aldrig tala om annat än våra experiment. På lunchen, där vi gör det bekvämt för oss och ofta sätter oss på terrassen för att äta kycklingvingar, till och med då utvärderar vi bara vad vi gjort under morgonens experiment och hur vi ska få till kokosoljan bättre. Sedan på kvällen, om det så bara uppstår en kvart när min fru slår en bearnaisesås, då sticker jag återigen ned i labbet, säger han och kan inte hålla sig för skratt över det han just sagt.

– Du hör ju. Vi är lite besatta. Men det är väl så det blir när man känner att man har en chans att förändra världen till det bättre.

Idén till Nick’s kom när Niclas Luthman diagnosticerades med prediabetes. Diagnosen betydde att Luthman, då just 50 år fyllda, skulle tvingas ge upp det han älskade mest i livet näst efter sin familj: choklad och glass.

Den nya diet han nu blev ordinerad var i hans ögon ”hopplöst tråkig”, likaså de sockerfria alternativen till glass och godis han fann på marknaden.

Men det tog ett tag för honom att inse att han själv skulle kunna vara med och förändra utbudet. Det trots att han hade framför allt två saker som talade för honom. Dels bar han på ett stort kunnande inom fysik och kemi. Vetenskapen hade han fått med sig med ”modersmjölken”, där han redan som sexåring fick luftmotstånd förklarat för sig i detalj av sin pappa. Dessutom satt han på ett osedvanligt driv – en vilja som fått honom att i tur och ordning lära sig spela klassiskt piano, ta examen från kth, och vara med och starta ett antal musikinstrumentföretag, där egna Luthman Scandinavia ab blev så framgångsrikt att han blev mångmiljonär när han sålde av det.

När Niclas Luthman blev biten av något hade han svårt att inte ta det till extremer. När han föll för golf blev han till exempel så besatt att han inte bara spelade ned sig till 0 i handicap. Han såg också till att bygga sin egen golfbana – International Golf Club strax norr om Arlanda. Som körsbäret på toppen hade Niclas Luthman också utseendet på sin sida. Genom åren har han extraknäckt som modell, där han menar att hans ”yuppieutseende” passade perfekt till allt från 1980- och 1990-talets mobiltelefonreklamer – till en roll i Pet Shop Boys video till Go West.

Den som fick upp Niclas Luthmans ögon för det sockerfria fältet var nära vännen Carl Bäcklund.

De två hade träffats på ett bröllop strax efter millennieskiftet när den gemensamme vännen, golfspelaren Jarmo Sandelin, gifte sig. Luthman och Bäcklund fann varandra direkt, inte minst i golfen där Bäcklund till och med var än mer besatt än Luthman. Snart reste de två tillsammans och spelade världen över, företrädesvis i Kalifornien.

Bäcklund hade sin historia i HongKong, varifrån han sedan en tid drivit ett företag som låtit producera bland annat städutrustning och hörlurar i det vid tiden svårnavigerade Kina – och som sedan såldes vidare till 30–40 länder. När de kinesiska fabrikerna med tiden förstod att de kunde sälja direkt till Bäcklunds kunder försvann svenskens roll. Nu var Bäcklund sugen på att titta på något annat.

– Det var där när Niclas berättade för mig att han diagnosticerats med prediabetes som jag tänkte att vi nu skulle kunna göra något ihop, säger Carl Bäcklund när vi ses på Nick’s svenska huvudkontor, fem trappor upp med utsikt över centrala Sundbyberg.

Bäcklund hade själv en lång historia av socker. Men där Luthman var en sockerjunkie, en godisgris, som under sitt liv bokstavligen hade skyfflat i sig sötsaker, så hade Bäcklund tvingats hålla sig ifrån det sedan uppväxten under 1970-talet.

– När jag var liten så blev jag sjuk. Jag led av reumatism, säger Bäcklund och berättar vidare att hans mamma snart kom att läsa in sig på allt som hade med antiinflammatorisk kost att göra.

– Hon kom då att förstå att man med kostens hjälp kunde ta bort det inflammatoriska i kroppen. Om man äter mind­re eller helst inga snabba kolhydrater alls så skapar man en mycket bättre miljö i kroppen för att den själv ska kunna hantera och motarbeta sjukdomar.

Bäcklunds mamma blev ”rabiat”.

– Jag fick inte ens äta russin. Vindruvor och bananer var det inte tal om, utan jag fick äta morötter. Det är socker även i dem – det var på den nivån, säger Bäcklund och fortsätter.

– Det hade ju sagts att jag skulle bli rullstolsbunden – men tack vare medicin och till viss del även min mammas insats då, så blev jag som ett mirakel helt frisk från den här sjukdomen. Men utan att säkerställa vad exakt som ledde till det så har jag varit mån om att äta på samma sätt sedan dess. Det betyder att när jag är på Gröna Lund så finns det ingenting där som jag kan äta.

Niclas Luthman rensar poolen i Bel Asir
”Jag fick inte ens äta russin. Vindruvor och bananer var det inte tal om, utan jag fick äta morötter. Det är socker även i dem – det var på den nivån.”

Vid sidan av att Bäcklund och Luthman var nära vänner så har de båda, som Bäcklund beskriver det, ”ett antal bokstavskombinationer var”, vilket han tror är svaret på varför de tenderar att lätt bli besatta av saker.

När de nu satte sig in i ”better for you”-marknaden upptäckte de att sötningsmedlet stevia, steviolglykosid, just godkänts på den europeiska marknaden. Stevia är det latinska namnet för det som vi här i Sverige kallar sötflockelsläktet, ett växtsläkte som förekommer i subtropiska och tropiska klimatområden från västra Nordamerika till Sydamerika. Det fina med stevia är att växten innehåller glykosider, kemiska föreningar, som är 50–450 gånger sötare än socker – men som samtidigt inte påverkar blodsockret hos vare sig individer med diabetes typ 1, typ 2 eller med normal glukostolerans.

Efter att Luthman och Bäcklund först hade haft tankar om att slå sig in på distributionsmarknaden av redan befintliga sockerfria alternativ, så ändrades nu den här planen mot det som skulle bli Nick’s.

– Vi blev snabbt övertygade om att det här fanns en nisch som borde kunna växa, säger Carl Bäcklund. Vi sa tidigt till varandra att vi ville ta bort likhetstecken mellan onyttigt och gott.

Efter att via den globala grossistplattformen Alibaba hittat en chokladfabrik i Nordmakedonien som uppfyllde duons högt ställda önskemål bestämde de sig snart för köra i gång.

Första målet blev att konkurrera med Cloettas kexchoklad.

– Det kan tyckas lite dumdristigt att gå på den mest klassiska ikoniska konfektyrprodukten, säger Carl Bäcklund och ler med halva munnen.

– Men vi tyckte att det var lika bra att börja där.

”Socker är inte något som människan behöver och därför borde vi dra ned på det.

Det var i ett större perspektiv inte heller någon liten del av livsmedelsvärlden som Nick’s vill vara med och förändra.

Socker har en lång historia där socker ur sockerrör framställdes i norra Indien så tidigt som på 500-talet före Kristus. Med islams utbredning kom socker sedan under 600-talet till Medelhavet. Men det var ändå först under 1100-talet som betydande sockerhandel tog vid. Portugal och Spanien inrättade då sockerplantager på Atlantöar som Madeira, Kanarieöarna och São Tomé och kom nu framöver att styra handeln med den söta ingrediensen.

Socker ansågs länge som en lyxvara, där Venedig under 1400-talet blev känt för sina söta bakverk och sockerskulpturer, där de senare inte var till för njutning mer än för ögat då de prydde borden vid den venetianska elitens palatsbanketter. Ingrediensen användes nu som krydda, till jäsning och konservering – och du kunde också få socker utskrivet som medicin. Det ansågs kurera alltifrån förkylningar till mag- och lungproblem.

När Amerika sedan koloniserades ökade så väl odlingen som produktionen, främst i Västindien och Brasilien. En kombination av slavarbetskraft och ny teknik var det som tragiskt nog sänkte priset på sockret och görde det tillgängligt för fler. Med den industriella läsken, glassen och godiset och dess framväxt kom socker från mitten av 1800-talet och framåt att nå allt fler hem.

Men kunskapen om sockrets baksidor lyste länge med sin frånvaro.

Så sent som 2016 avslöjades det att amerikanska sockerlobbyn, företrädd av organisationen Sugar Association, under 1960-talet betalade framstående forskare vid Harvarduniversitet för att bortse från sambanden mellan ett stort sockerintag och hjärt- och kärlsjukdomar för att i stället peka på farorna med fett och kolesterol.

I skydd av den omfattande sockerlobbyn kunde usa:s största sockerföretag växa sig än större – och bli en maktfaktor långt upp i politikens korridorer. Det här manifesterades inte minst av bröderna tillika sockerbaronerna Alfonso och José Fanjul. De hade fötts in i den kubanska överklassen, där deras pappa Alfonso Fanjul Sr startat och byggt upp ett sockerimperium på den karibiska ön. När Fidel Castro 1959 tog makten flydde familjen till Florida med sina tillgångar, där pappan snart efter att ha köpt ett större landområde tog imperiet vidare. Deras sockerbusiness fick namnet American Sugar Refining, Inc. (asr), vilket blev ett partnerskap mellan Fanjulfamiljens Florida Crystals och Floridas sockerrörskooperativ.

Alfonso Fanjul har utgett sig för att vara demokrat och ska vara nära vän med Bill och Hillary Clinton medan José Fanjul är republikan med täta band till George w Bush och Donald Trump. Genom åren har de båda på var sitt håll strösslat bidrag och donationer till respektive partier – i utbyte mot att få gehör för sina egenintressen, däribland subventioner värda en förmögenhet.

I dag ska deras kombinerade sockerkonglomerat och fastighetsbolag vara värderat till motsvarande 85 miljarder kronor.

– Jag tror inte att det skett så mycket lobbyarbetet kring socker utanför usa, säger Emily Sonestedt, sockerforskare inom nutritionsepidemiologi vid Lunds universitet.

– Jag är just nu med i en grupp i Norden som ska titta på nya rekommendationer för socker. Historiskt går det att se att det redan i den första upplagan av kostrekommandationer för Norden, som kom under 1970-talet, varnade för allt för stort sockerintag.

Utan att ta sockret i försvar menar hon vidare att viss svartmålning av sockret varit förenklande. Sonestedt exemplifierar med diabetes, den allt växande folksjukdomen som sedan 1980 ökat från drygt 100 miljoner individer världen över till nästan 450 miljoner. Om 25 år spås sjukdomen, enligt International Diabetes Federation, ha ökat till 700 miljoner individer.

– Trots att sjukdomen länge också kallats sockersjukan så är det framför allt en ohälsosam livsstil med ohälsosam kost, där så klart socker också ingår, som leder till diabetes typ 2, snarare än bara ett högt sockerintag. Sockret är inte ens på topp tio-listan över mest ohälsosamma produkter, säger hon och fortsätter.

– Men med det sagt så är socker samtidigt inte något som människan behöver och därför borde vi dra ned på det – och här har de sockerfria alternativen en plats.

Carl Bäcklund menar dock att den amerikanska sockerlobbyns arbete fortfarande är närvarande.

– I usa har American Beverage Organization sponsrat forskning skapad för att vara skeptisk till sötningsmedel. Allt för att i en annan studie visa upp att det inte är någon fara med sötma skapad av socker, säger Bäcklund som menar att han blir mer förvånad när Ikea, en av världens största livsmedelsinköpare, ”bär på en rädsla för sötningsmedel”.

– Jag har en god vän där och han är en intelligent och upplyst person men han tycker i linje med The American Beverage Organization, att det är bättre att äta lite socker än sötningsmedel. När jag frågar varför säger han att han väntar på mer konsensusforskning och att han står bakom clean label, det vill säga ju färre ingredienser desto bättre produkt. När man som vi jobbar mer vetenskapligt med det vi kallar food tech, så blir det automatiskt längre innehållsförteckningar.

Erik Lennartsson och Niclas Luthman provsmakar glass från Nick's
Nick’s hade aldrig varit där företaget är i dag utan Erik Lennartsson, menar Niclas Luthman.

Under lanseringsarbetet av Nick’s sockerfria konkurrent till Cloettas kexckoklad gästade Niclas Luthman den i dag nedlagda ekologiska livsmedelsbutiken Paradiset på Södermalm i Stockholm.

Bland alla som hade vägarna förbi Nick’s demonstrationsbord stack en kund ut. Han hette Erik Lennartsson, provsmakade en chokladkaka och sa ”cool grej, men varför gör ni ingen glass?”, för att sedan berätta att han såg en förbättringspotential hos Nick’s.

Luthman undrade vad det här var för en person. Men eftersom han under sitt liv haft en viss förmåga att hitta ”exceptionellt begåvade människor” erkände Luthman för Lennartsson att han hade haft svårt att få till den rätta smaken i deras kokosbars. Lennartsson lyssnade och gav sedan på stående fot tips på förbättringar.

Luthman gick direkt hem och testade, för att nästa dag höra av sig till Lennartsson.

– ”Det funkade ju!”, minns jag att han sa när han ringde upp mig, säger Erik Lennartsson när vi ses vid hans miniatyrlabb på Nick’s kontor i Sundbyberg.

– Han frågade sedan: ”Vem är du? Vi måste träffas! Kom förbi kontoret!”

Lennartsson bakgrund var som klippt och skuren för Nick’s. Han var kemiingenjör, arbetade på en master inom makromolekylära material vid kth samtidigt som han jobbade hos Stikkinikki, det framväxande stockholmska familjeföretaget som tillverkar handgjord och dagsfärsk gelato.

Luthman ville ha in Lennartsson i företaget omgående – men eftersom Lennartsson ville avsluta sin master kom han först bara med på konsultbasis.

Men efter att Luthman strax bjöd med honom till en foodtechmässa i Chicago fick Lennartsson meddela sin studievägledare att pausa studierna.

För här, vid mässhallens mest oansenliga monter, fanns nu något som Lennartsson direkt såg skulle kunna starta en revolution för den sockerfria glassen – ett växtbaserat fett, framtaget av det amerikanska företaget Epogee, som hade 90 procent färre kalorier än vanligt fett. Lennartsson förklarar:

– Vanlig glass är enkel att göra, det är egentligen bara grädde, ägg och socker. Under min tid på Stikkinikki lärde jag mig att se på ett recept om det är balanserat. Att sötman är bra och fryspunkten okej, att fettet är emulgerat, och att det inte kommer att bli stora iskristaller, säger han och fortsätter.

– Men även om vanlig glass är enkel att göra så är den i sig en emulsion, och ett skum, bestående av iskristaller, fettglobuler, vilket vill säga droppar, luftbubblor och viskös mättad sockerlösning. Det socker som vanligtvis är i glass bidrar inte bara med sötma utan också till att sänka glassens fryspunkt. Bara genom att byta ut sockret mot erytritol får du andra molekyler och en helt annan fryspunkt. Lägg därtill att vi använder ett speciellt fett som ingen någonsin tidigare har försökt göra glass med som har helt andra egenskaper än smörfett. Det blir ett svårt pussel att lägga för att få ihop allt, och många experiment.

Ben & Jerry’s och Häagen-Dazs behöver inte tänka på det. De behöver bara ösa på med fett och socker.

Det fina med det här nya fettet, som heter epg, är att det har en smältpunkt som inte ska vara i glass.

– Det är framtaget för att inte smälta i i vår kropp därmed inte tas upp av den. Smältpunkten ligger aningen över vår kroppstemperatur och fettet kommer därmed ut i fast form. Just detta är av central betydelse för att undvika laxerande effekter. Epogee har gjort sin läxa och lärt sig av tidigare försök med fettsubstitut, säger Lennartsson och syftar på Olestra, ett nytt fett som för tio år sedan skulle revolutionera matmarknaden men som slutade som ett magplask efter att man missat just de laxerande bieffekterna.

– Allt sådant behöver inte Ben & Jerry’s och Häagen-Dazs tänka på. De behöver bara ösa på med fett och socker.

Strax efter mässan i Chicago skrev Nick’s så ett kontrakt med Epogee om epg-fettet, där det svenska företaget har ensamrätt i sju år.

– Men även när tiden går ut kommer det nog att ta ett tag för våra konkurrenter att förstå hur man ska behandla det rätt, ler Lennartsson.

Niclas Luthman menar att Nick’s aldrig hade varit där de varit i dag utan Erik Lennartsson som han benämner som företagets motsvarighet till Steve Wozniak, Applemedgrundaren som alltid verkade i skuggan av Steve Jobs. Tack vare Lennartson, lovordar Luthman, har han själv kunnat skära ned på experimenten eftersom Lennartsson ofta redan på förhand vet utfallet.

– I stället för 100 000 experiment så blir det nu 100 och jag kan ringa Erik när som helst. På grund av tidsskillnaden mot Sverige tenderar det att ofta bli sent på kvällarna om jag har stött på något intressant eller problem i labbet – och han svarar alltid, säger Luthman.

Niclas Luthmans kök
I väntan på att Nick’s innovationslabb ska öppna, har Niclas Luthman brett ut sig i familjens hem.

Det hårda slitet med de långa arbetsdagarna håller nu på att ge resultat för Nick’s. I usa finns de i dag i 13 000 butiker. Nyligen fick Niclas Luthman själv erfara hur företagets produkter håller på att nå ut.

– Jag gick in en liten tobaksaffär runt hörnet som hade kanske 30 burkar eller så totalt – och så var en hel jävla hylla mina. Jag frågade mannen bakom kassan om det var hans butik. ”Nej, det är pappas”, sa han. ”Varför har ni Nick’s”, frågade jag. ”Det är ju ett svenskt företag.” Han sa då att kunderna frågade efter dem, att de har jättelite kalorier och inget socker. Då kände jag att det här betyder mer än alla pengar i världen. En strävsam immigrantfamilj i usa som har ett hål i väggen med en frys, och så är en hylla Nick’s.

Men precis som de som investerat totalt 1 miljard i företaget eftersträvar Nick’s också själva ett betydligt större genomslag än så här. När det kommer till glass vill de se att Nick’s sockerfria alternativ tar över från socker- och kaloribomberna och leder utvecklingen framåt. Men det är inte ett slag som kommer att ske från en dag till en annan.

– Det kommer att avgöras i munnen, säger Carl Bäcklund. Nyckeln för vår framgång är att se till att ha produkter som smakar likadant som Ben & Jerry’s – fast de innehåller en bråkdel av deras kalorier. Vi är inte riktigt där ännu men vi närmar oss.

Bäcklund fortsätter.

– Lutfisken, alltså Niclas, har helt absorberats av glassproduktionen och slutmålet är att samma sak ska ske inom glass som det som skett inom tuggummi. Den dagen som de sockerfria tuggummina smakade lika bra som de vanliga så ökade man dubbelt så mycket mot tidigare. Samma sak med lightläsken. När hälsosam glass, och sedan godis, smakar lika bra som den vanliga kommer folk att äta mer och alla kommer att må bättre.

Niclas Luthman insisterar.

– Just nu har sockerprodukterna cirka 95 procent av marknaden. Om vi kan vara med och leda utvecklingen mot att få den att falla till 80 och sedan 60 och 50 procent av marknaden, då har vi verkligen gjort något för folkhälsan.

Mitt i all ärlighet kring att man ännu inte nått fram på den svåra glassfronten blickar Carl Bäcklund framåt och återgår snart till samma kaxighet som när företaget inledningsvis beslutade sig för att konkurrera med Cloettas kexchoklad.

– I väntan på glassens utveckling har vi nu en fantastisk mjölkchoklad på väg ut på marknaden, tillverkad av ett veganskt mjölkprotein.

Utan att blinka tillägger Bäcklund.

– Den kommer att bli en Lindt-killer.

Niclas Luthman

Ålder: 59 år.

Gör: Grundare av Nick’s. 

Bor: Bel Air i Los Angeles. 

Hemlig förmåga: ”Jag är inget geni. Men jag har ett osedvanligt driv, en vilja, som jag inte sett hos så många andra – och som dessvärre gör att jag ofta snöar in så hårt på mina saker att mina bonusbarn kommer att skriva böcker om hur förfärlig jag varit som bonuspappa. Men jag försöker kompensera mitt dåligt samvete med att så ofta jag kan komma upp från labbet och bjuda dem på glass.”

10%

WHO rekommenderar invånare i medlemsstaterna i FN att hålla intaget av fria sockerarter till mindre än 10 procent av energiintaget. Det ska gärna vara under 5 procent, vilket motsvarar cirka 25 gram eller 6 teskedar.

4 av 10 vuxna

Enligt Livsmedelsverkets undersökningar av svenskarnas matvanor äter så många mer socker än vad vi bör enligt näringsrekommendationerna. Hälften av de studerade ungdomarna får i sig för mycket tillsatt socker.

1 000 miljarder dollar

Så mycket drar sockerindustrin i USA in på sockerodlingar årligen.

15 kilo

Så mycket godis och choklad äter varje svensk i snitt per år, enligt Jordbruksverket. Det är mest i hela världen.

13,1 miljarder dollar

Så stor är försäljningen av glass i USA (2021).

463 miljoner

Eller var elfte vuxen i världen. Så många är i dag diabetiker i världen. Det är en ökning med 38 miljoner fler på två år. Om tio år spås antalet enligt den Internationella Diabetesfederationen vara 578 miljoner – och om 25 år 700 miljoner.

850 miljoner kronor!

Så mycket tog Nick’s in i kapital i den senaste investeringsrundan, med bland andra Kinnevik och Ambrosia Investment.  

12,8 miljarder dollar!

Så mycket investerades det i globala food tech-marknaden under 2021.

Läs hela artikeln

Köp artikeln och läs när du vill. Fysiska prenumeranter får också tillgång till ett år gamla artiklar.

Bli prenumerant

RELATERADE ÄMNEN

Entreprenörskap Innovation