TMZ -
Priset för skvaller

Den 26 januari dog basketspelaren Kobe Bryant och hans 13-åriga dotter Gianna i en helikopterolycka. Nyheten nådde snabbt massmedierna. Men först av alla var nyhetskanalen och webbplatsen TMZ. Så snabba var de, att de kände till Bryants död redan innan hans egen familj hade underrättats.

”Jag fattar grejen med att vara först med ett scoop, men snälla ge oss lite tid att lämna beskedet personligen till deras nära och kära. Det är väldigt kallt att få höra om förlusten via medierna. Det krossar mitt hjärta”, tweetade Los Angeles Countys undersheriff Tim Murakami.

Detta var inte första gången som TMZ varit först med en storstjärnas dödsbud. De informerade allmänheten om Michael Jacksons död 2009, bara 18 minuter efter stjärnans sista andetag. De rapporterade om Heath Ledgers död 2008, innan exfrun Michelle Williams hade nåtts av beskedet. De var först med Whitney Houstons död 2012 och Princes död 2017. Hur lyckas de få beskeden så snabbt?

Frågan om hur TMZ gör för att vara först på bollen är en större fråga. Den handlar om kändisskvaller som produkt och tragedier som lukrativ industri. Det handlar, som alltid, om pengar.

På sajten står det numera att TMZ betalar för kändistips. Det är nytt. Även om det har varit allmänt känt i många år har TMZ:s grundare Harvey Levin alltid hävdat att de inte alls betalar, ’’förutom i vissa, speciella fall’’. TMZ tar emot hundratals nyhetstips varje dag. Men enbart tips kan inte förklara hur TMZ kommer över dödsbud, hemliga inspelningar från övervakningskameror och ocensurerade polisrapporter.

Det man har är ett nätverk av källor på advokatfirmor, hos polisen, på reality-tv, i porrindustrin och på landets domstolar. Det berättar The New Yorker, som 2016 gjorde ett ambitiöst försök att kartlägga TMZ:s affärsmodell. Men förutom ett par anonyma källor kunde de inte få någon från insidan att prata. Enligt en av källorna betalar TMZ minst en person på ett företag som hyr ut limousiner. Man har också minst en kontakt på flygplatsen i Los Angeles, med insyn i privatflygen. På så vis är TMZ uppbyggd som en underrättelsetjänst snarare än som en nyhetsbyrå. Reportrar bevakar flygplatserna, gör sig vän med hotellpersonal, dricksar generöst i garderoben på en exklusiv restaurang och blir tjenis med receptionisten på en dyr hårsalong, i utbyte mot en nick eller ett namn. På TMZ:s webbplats står det att de gör allt för att skydda sina källor, de garanteras anonymitet. Det verkar även gälla TMZ:s anställda. När jag har fått kontakt med personer som jobbar eller har jobbat för kanalen, har de varit pratsamma och trevliga fram till dess att jag har frågat om jag får intervjua dem. Då svarar de att de inte kan prata mer och slutar svara på mejl och sms. En källa skriver kort och gott: ”Jag kan inte prata om TMZ.”

Kändisar, deras privatliv och snedsteg har alltid varit en säljande produkt. Skvallertidningar är en väletablerad vara, den första sägs ha varit brittiska The Tatler som grundades 1709. Amerikanska Confidential bröt många tabun 1952 när den avslöjade allt ifrån sexuella läggningar till kommunistsympatier. Mae West var en av dem som blev uthängd, i artikeln ”Mae West’s Open Door Policy”.

2005 var ett viktigt år i kändisskvallrets historia. Skvallerbloggaren Perez Hilton publicerade sina första inlägg och tabloidfoton. I Sverige började Blondinbella att blogga. Samma år startades Youtube, året efter lanserades Twitter och sedan Facebook. Det var en yster tid då skvallret flyttade ut på internet. Det var också en tid då internet skapade stjärnor att skvallra om. Det nya sättet att skriva om skvaller var spydigt, hånfullt och inte nådigt.

– Tabloidindustrin exploderade på 1990-talet med hjälp av de nya videokamerorna. Samtidigt exploderade paparazziindustrin, och i dag kan vem som helst ta en skaplig bild eller video. Pamela Anderssons och Tommy Lees stulna sextape – och senare även Paris Hiltons och Kim Kardashians sextapes – var en typ av incidenter som formade en uppfattning om att även kändisarnas mest intima stunder var ”fair game”, vilket jag inte håller med om. Harvey Levin kapitaliserade på dessa krafter på ett smart om än vidrigt sätt, säger journalisten Nancy Jo Sales som skrivit om kändiskultur i Vanity Fair i många år.

Det unika med TMZ är att de struntar i att sälja det glittriga, glamorösa och ouppnåbara. I stället letar de i sopkorgarna efter allt som är trasigt. För foton av prins Harry på strippklubb i Las Vegas 2012 betalade man 15 000 dollar. För den troligtvis illegala övervakningsvideon där Solange Knowles attackerar sin svåger Jay-Z i en hiss 2014, betalade man, enligt Page Six, rekordbeloppet 250 000 dollar. Andra källor säger 5 000 dollar. En annan övervakningsvideo, där den amerikanska fotbollsspelaren Ray Rice slår sin fru Janay Palmer medvetslös i en hotellhiss, kostade 90 000 dollar.

Harvey Levin, då 55 år gammal, förstod tidigt att framtiden låg på internet – ett internet som handlade om snabba nyheter. I år fyller hans kanal TMZ 15 år och det är ingen överdrift att säga att Levin har flyttat gränsen för vad som är acceptabelt i rapporteringen kring kändisars privatliv. TMZ kritiseras ofta för att vara gamar utan någon som helst gräns för anständighet eller respekt. När Whitney Houston dog 2012 publicerade TMZ obduktionsprotokollet utan att censurera någonting. Allt stod där: adress, vikt, ärr, plastikkirurgiska ingrepp – till och med maginnehållet vid dödstillfället. När Linkin Parks frontperson Chester Bennington tog sitt liv 2017 publicerades detaljerade beskrivningar av metoden han hade använt, inklusive Benningtons kroppsliga reaktion. Samma sak när Tim Bergling, känd som Avicii, tog sitt liv. I båda fallen uppmanade Chester Benningtons änka, Talinda Bennington, allmänheten på Twitter att inte klicka på länkarna eller läsa artiklarna. ”Det är det enda sättet vi kan stoppa smutsiga TMZ på.” De struntar i att sälja det glittriga, glamorösa och ouppnåbara. i stället letar de i sopkorgarna efter allt som är trasigt.

– Vad TMZ har gjort är att normalisera och legitimera skvaller som fritidssyssla. I tv-programmet TMZ sitter vuxna människor och spekulerar om kändisar och andra offentliga personer på ett skvallrigt, ibland elakt och obehagligt sätt. Det har fått det att verka okej att göra så, vilket det givetvis inte är. Jag blir generad när jag ser på TMZ, över att detta överhuvudtaget visas och att det ses som normalt. Men sådan är världen nu, säger Nancy Jo Sales.

Harvey Levin har permanent solbränna och ett jättestort leende. Ett typiskt kändisutseende, som hos någon som man har sett i medierna men inte kan placera. Han är vältränad, som många Los Angeles-män i hans ålder. Enligt Celebritynetworth.com lyfter han en årslön på runt 5 miljoner dollar och är god för 20 miljoner. Han vill absolut inte intervjuas.

Levin tog juristexamen 1975 men drogs tidigt till nöjesbranschen. Genom att högljutt argumentera emot ett lagförslag som skulle sänka fastighetsskatten i Kalifornien fick han uppmärksamhet som ledde till en spalt i Los Angeles Times och sedan tjänst som juridisk kommentator i radio och senare tv. När sportstjärnan O.J. Simpson åtalades för mord 1995 hittade Levin sin nisch: juridik blandat med underhållning. Han gick vidare till att producera realityshowerna The People’s Court (1997) och Celebrity Justice (2002–2005), två domstolsdokusåpor. Ur detta föddes TMZ.

Namnet tmz är en förkortning av Thirty Mile Zone, ett gammalt begrepp från studioeran som syftar till det område i Los Angeles där de stora studiorna ligger och nöjesindustrin har sitt centrum. TMZ gick tidigt ut med ädla intentioner: man skulle exponera allt, inte hålla sig till oskrivna regler eller ”samarbeta” med filmstudiorna. Man bestämde sig också tidigt för att rikta in sig på en manlig publik, för fick man den skulle man få kvinnorna också. Motsatsen fungerar inte, resonerade man – en sida riktad mot kvinnor kan aldrig fånga in män. Med en plottrig grafisk profil, aggressivt språk och grabbiga ansikten utåt, poängterar man att saker är fakta, bevis och sanningar: ”Du har rätt att veta.”

TMZ får en bra start. En fotograf fångar Paris Hilton och hennes pojkvän när de lämnar en nattklubb i hennes Bentley, kör på en parkerad truck och åker därifrån. Antalet unika besökare den månaden landar på 10 miljoner.

Sedan var det Mel Gibsons rattfylla. När polisen stoppar honom i Malibu på Pacific Highway slår han ifrån sig med antisemitiska förolämpningar som ”Judarna är ansvariga för alla krig i hela världen” och ”Jag vill ha judeblod på mina händer”. Storyn hittar till alla möjliga nyhetssajter, men bara TMZ har den fullständiga polisrapporten som avslöjar precis allt Gibson spottar ur sig. Han har haft svårt att komma tillbaka till filmbranschen sedan dess.

Men TMZ:s initiala, rebelliska attityd vacklar. Flera kända försvarsadvokater har fått fördelaktig publicitet på TMZ i utbyte mot exklusiva intervjuer och information. Om klienten framstår som trevlig i en intervju och får berätta sin version av en händelse, kan det ses av och medvetet eller omedvetet påverka potentiella jurymedlemmar. Och, givetvis, fans och sponsorer.

Skilsmässoadvokaten Laura Wasser, som representerat högprofilerade klienter som Britney Spears, Angelina Jolie, Ryan Reynolds och Maria Shriver, syns ofta i TMZ:s kanaler för att tona ned olika rykten. TMZ var de första som rapporterade om Kim Kardashians skilsmässa från Kris Humphries, efter bara 72 dagars äktenskap. Kanalen visade exklusiva bilder av skilsmässopappren – alltså konfidentiella och personliga handlingar. Kardashian företräddes av Wasser, som i en intervju med tidningen Interview säger att hennes firma Wasser, Cooperman & Mandles, har en ”stark policy att inte tala med medier om våra fall”. Om det inte gynnar klienten vill säga.

Men även kändisarna som ”drabbats” av TMZ har lärt sig att dra nytta av spelet. När Lindsey Lohans pappa Michael Lohan anhölls av polis för misshandel av sin fästmö Kate Major i juli 2010, initierade hans representant ett budkrig. Lohan vände sig till TMZ och konkurrenten Radar, eftersom exklusivt skvaller och brännande nyheter är deras industri. Vem bryr sig om några citat från Michael Lohan? Speciellt när citaten är två meningar som bara understryker att han inte anser sig skyldig. Många, skulle det visa sig, eftersom storyn kunde vinklas så att den i stället kom att handla om dottern Lindsey och hennes rattfylleribrott.

– Kändisar har alltid använt skvallerindustrin för egen vinning – från Louella Parsons och Hedda Hopper och framåt. Det är ett riskfyllt spel. Lindsey Lohan har pratat om vilket bakslag det blev för henne när hon försökte utnyttja tabloiderna för mer och mer uppmärksamhet tillsammans med kompisarna Paris Hilton och Nicole Richie, säger Nancy Jo Sales.

TMZ har inte alltid hållit sig innanför gränserna, varken de pressetiska eller lagliga. De har olagligt spelat in domstolsfall, som det där en man vid namn Alpha Walker stod anklagad för att ha utpressat sångaren Stevie Wonder 2012. TMZ filmade ett mord på en ung man vid namn Andre Lowe och publicerade videon utan att stämma av med hans familj först. Familjen vädjade till TMZ att ta bort videon, vilket de gjorde först när över 20 annonsörer drog tillbaka sina annonser i protest mot svallerkanalens beteende.

TMZ har också gått ut med falska uppgifter vid ett flertal tillfällen, till exempel att rapparen Lil Wayne var döende 2013. De publicerade en ”exklusiv bild” av John F Kennedy på en lyxbåt omgiven av nakna kvinnor, som sades vara tagen runt tiden för hans presidentkandidatur. Det skulle visa sig att det inte alls var Kennedy på bilden, utan en bortsorterad bild från en fotoserie i Playboy 1967.

2012 stämdes TMZ på 30 miljoner dollar av en mamma för att de hade publicerat en video där hennes då femåriga dotter Isabella Barrett sjunger och dansar till låten I’m sexy and I know it. Mamman anklagade kanalen för att sexualisera barnet. De svarade med att påpeka att den unga Isabella är med i såväl skönhetstävlingar som i realityserien Toddlers & Tiaras. Det hela slutade med en uppgörelse bakom stängda dörrar och att videon togs ned från TMZ:s sajt.

Men TMZ har också hamnat i mediestormar av andra skäl. Grundaren Harvey Levin har av flera tidigare medarbetare anklagats för diskriminering, främst mot kvinnor och ickevita. En tidigare anställd, Bernadette Zilio, har stämt honom för könsdiskriminering. Det är inte första gången. Under årens lopp har flertalet anmälningar och stämningsansökningar trillat in hos Los Angeles Countys domstol. Tidigare medarbetaren Ryan Naumann anmälde sin arbetsplats, och Levin, för att ha avslöjat Naumanns sexualitet bland kollegor. Den tidigare anställda Taryn Hillin stämde kanalen för sexuell diskriminering och har vittnat om en aggressiv, ibland hotfull arbetsplats, som hon också beskriver som en ”killklubb”.

Till detta kan läggas den långa raden av kändisar som har uttryckt sin absoluta avsky mot Harvey Levin och TMZ. 2007 läckte ett röstmeddelande till TMZ där Alec Baldwin kallar sin elvaåriga dotter för en ”oförskämd och tanklös liten gris.” Baldwin har sagt att han skulle vilja ”sticka Harvey Levin med ett rostigt redskap och se hans inälvor rinna längs min underarm”.

Men är skvaller alltid av ondo? När tidigare Seinfeld-stjärnan Michael Richards pekade ut en svart person i publiken på en komediklubb i Los Angeles och sa ”För 50 år sedan hade vi hängt dig upp och ned med en stor jävla gaffel i röven”, chockades många. Richards karriär har aldrig återhämtat sig, hans straff för sitt rasistiska uttalande blev omedelbart. 2014 kom TMZ över en inspelning med Donald Sterling, ägare av basketlaget Los Angeles Clippers, när han pratar med sin älskarinna och ber henne att inte ta med några svarta vänner, inklusive Magic Johnson, till några matcher. Det ledde till att Sterling stängdes av från nba på livstid. När TMZ läckte de i dag kända polisfotona av sångerskan Rihanna efter att hon misshandlats av dåvarande pojkvännen och sångaren Chris Brown, fick hans karriär sig en törn. Golfspelaren Tiger Woods avslöjades som otrogen make och Ray Rice som kvinnomisshandlare. Woods förlorade alla sina sponsorer och Rice stängdes av från fotbollsklubben. Gör TMZ världen en tjänst som exponerar tveksamma, ibland rent kriminella sidor av kändisarna?

Och om det gäller exponering av statliga instanser? När Mel Gibsons vredessalva publicerades av TMZ påstod Levin att polisen hade försökt dölja att incidenten ens hade inträffat, och att de censurerade, tidiga polisrapporterna kan ifrågasättas. TMZ lade ned mer tid på att försöka exponera polisens agerande än Gibsonvideon.

2012 publicerade man en video av annat slag: fyra amerikanska marinsoldater som urinerar på döda rebeller. Det ledde till en undersökning av marinkåren följd av disciplinära åtgärder.

Frågan om negativ exponering är relevant. Levin har haft planer på att använda TMZ-modellen på politik, alltså att sälja skvaller om politiker och från maktens vrår i Washington DC. Han registrerade domännamnet TMZDC.com redan 2007. Vad skulle en sådan sajt innebära? Man kan givetvis bara spekulera, men när den ökända videoupptagningen från programmet Access Hollywood läckte runt valet 2016, där Trump berättar vad han gillar att göra med kvinnor, svarade TMZ märkligt nog med att rikta ljuset åt annat håll. Man lät Trump, helt oemotsagd, berätta om en golfrunda som han och Bill Clinton hade genomfört, där Clinton ska ha sagt ”nedvärderande saker om kvinnor”, samt att nyhetskanalen NBC låg bakom Access Hollywood-videon. Man lät också en tidigare Miss Teen America säga att hon minsann aldrig hade blivit antastad av Trump, som andra skönhetsdrottningar hade påstått sig bli. Man skulle därför kunna hävda att TMZ lika gärna är resultatet av, som källan till, en lukrativ industri.

Det finns andra exempel på hur Levin har hållit sig väl med Trump. När Jessica Leeds anklagade Trump för att ha antastat henne på ett flygplan på 1970-talet ringde Levin personligen till flygbolaget för att få foton på flygstolarna och armstöden som fanns på just det specifika planet. Leeds påstod nämligen att Trump hade lyft ett armstöd för att röra vid henne, och Levin var övertygad om att man inte kunde lyfta armstöden vid den tiden. TMZ:s advokat Jason Beckerman har intygat att Levin gjorde personliga efterforskningar, men att de skedde inom ramen för TMZs nyhetsrapportering. Det visade sig att flygplanets armstöd visst gick att lyfta, helt i enlighet med Leeds berättelse.

Samma år som Trump kandiderade till presidentposten stängde Levin TMZDC.com och började i stället smyga in politiska rapporteringar bland kändisskvallret – så som positiv exponering för Trump.

TMZ omsätter i dag 55 miljoner dollar och är mer än bara en webbplats. Man har även ett tv-program, som paketeras som dokumentärt och som visar nyhetsredaktionens morgonmöte där man diskuterar de senaste nyheterna och tipsen. Levin själv brukar vara med på ett hörn. TMZ har olika guidade bussturer, en i New York och en i Los Angeles, där ”kända” platser pekas ut: takvåningen där Philip Seymour Hoffman hittades död, hotellrummet där Heath Ledger tog en överdos och någon butik där en Kardashian shoppar ofta. En tur kostar runt 600 svenska kronor.

– TMZ är inte längre Den Stora Skvallersajten – av den enkla anledningen att de största kändisarna har sina egna plattformar på sociala medier i dag. Så de stora nyheterna delar de i stället där, säger Sara Madsen, en dansk journalist bosatt i Los Angeles.

Att skvallret flyttas ut från webben till tv, där skvallerreportrarna blir till ansikten och namn, saknar inte betydelse. Det är en förskjutning, en legitimering av skvallret via bilden av en seriös nyhetsredaktion. Att dessutom låta skvallret, tragiken och smutsen komma så nära som man kan komma genom en sightseeingledd busstur, är ett tecken på någonting annat: att folk vill komma just nära. Man skulle därför kunna hävda att TMZ lika gärna är resultatet av, som källan till, en lukrativ industri. TMZ som affärsidé säljer skvaller, och deras nisch är att sälja skvallret först och mer detaljerat än alla andra. För även om man kan stoltsera med berättelser som avslöjat orättvisor och övertramp, utgör de bara en promille av allt som publiceras på deras webbplats. För det är snaskigt skvaller som säljer. Och den affärsidén fungerar bra så länge produkten efterfrågas och står högt i kurs.

Kommer du själv att klicka på deras senaste rubrik?